Det känns nästan som att någon skämtar med mig nu när jag sy ihop den sista packningen, och kommer till medicinväskan... Jag har återigen varit på Sätra HC, (och nej de har inget klippkort, jag har frågat), och blivit ivägskickad till apoteket för att hämta ut diverse mediciner. Denna gång blev det penicillin, en kortisonspray till bihålorna, ytterligare en allergimedicin samt en kräm mot allergiutslagen som börjar göra sig påminda igen. Sedan tidigare har jag ju även två andra allergimediciner, som också måste med på resan, samt de vanliga medikamenterna Ipren, Alvedon, migränmedicin och mina bästa vänner betablockerarna! Detta är dessutom bara min medicindos, men vi är fyra stycken till i familjen, med allergier och olika storlekar på kroppen, vilket innebär ett gäng olika uppsättningar av nässprayer och Alvedon, anything you need, we´ve got it!
Jag borde kanske egentlige se positivt på att jag faktiskt fick penicillin utskrivet, bara så där, utan stick i armen! Jag borde kanske lista mig hos den läkaren... Jag behövde bara berätta min sjukdomshistoria, som denna gång startade den 23 september med skumma blåsor på tungan (om jag har/har haft några känsliga bloggläsare, räknar jag med att de redan har lagt ner att läsa min blogg, så ni som är kvar är nog inte mer kräsmagade än att ni klarar att fortsätta läsa ;)), som sedan har bytts av med feberperioder, allergier, ständigt ackompanjerat av storrökarhosta (mina stackars arbetskamrater should know) och problem med bihålorna. Doktorn tyckte att det räckte med den motiveringen, samt att se hur jag ser ut (hmpf!), hur jag låter och hur det ser ut när jag snyter mig...
Till slut hörde jag mig själv säga "vad ska vi göra? borde jag kanske ta en snabbsänka? du kan väl inte skriva ut penicillin bara så där?", väg då in att jag är extremt harig vad gäller stick, i synnerhet stick som resulterar i att blod måste rinna ner i ett rör, hu! Jag nästan skämdes över att jag fick medicin, det kändes lite som att vi fuskade! Utan stick i armen, inget penicillin, har liksom varit någon form av motto, trodde jag, tills idag... Det är nästan så att jag måste åka tillbaka till HC och hämta en sådan där listningslapp!
Jag frågade doktorn hur det blir med solningen nu när jag måste äta penicillin, då svarade han "jamen, var det inte till Thailand du skulle åka nu?" (jag var till samma läkare dagen innan vi åkte till Italien...)"då behöver du väl inte oroa dig över solen? där regnar det ju bara nu! :)" Jätteskoj... Jag fick precis en lägesrapport från L som är på plats på Sunwing Kamala på Phuket, att de faktiskt hade sett solen mellan molnen en liten stund idag! Så nu finns det hopp! Solen har visat sig för första gången sedan i lördags, jag proppar i mig penicillin, Alvedon, Ipren, och betablockerare, och är laddad till tänderna med allergimediciner; det här kan gå hur bra som helst!
(Fast om någon, trots allt, skulle tycka att vi är lite bleka när vi kommer kan förklaringen finnas här: http://www.zoover.se/thailand/thailand/khao-lak-phuket/vadret )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar