Lus-Mia

Lus i mitt hus! Bevare mig väl!

Igår kväll när dottern hade duschat och det var dags att reda ut hennes vackra, långa, tjocka hår hittade mannen en lus! Egentligen inte helt överraskande med tanke på alla varningsmeddelanden vi fått från skolan om att de har problem med löss. Instruktioner om hur man ska göra om man drabbas har skickats hem och luskammarhelger har blivit en del av vårt liv. Ändå känns det otäckt, orent och som ett litet övergrepp när de väl dyker upp, och någon form av krigsinstinkt infinner sig snabbt!

Klockan började närma sig 21 igår när vi upptäckte parasiterna. Hur sjutton får man tag i lusmedel klockan 21 en torsdagkväll? Vi ringde till Pappa A och hör de om de hade något kvar efter deras senaste behandling (de hann behandla hela familjen tre gånger medan vi var i Thailand...), och det hade de!! Jippiiie! Sällan har jag känt mig så glad! Att låta dottern gå och lägga sig och sova med ett gäng blodsugande parasiter på huvudet kändes inte alls som ett lockande alternativ. En trött liten tjej fick sedan tillbringa en timme med lusmedel i håret... stackars liten.

Jag har haft löss en gång i hela mitt liv, och hoppas att det ska stanna vid den enda gången. Jag var åtta år, det var kring jul, och mamma och pappa hade precis skilt sig, då fick jag löss! Upplyftande... Mamma skickade min morbror till apoteket för att köpa lusmedel, han tog tillfället i akt att försöka vara rolig, och sa med extremt hög stämma "Jag måste köpa lusmedel, är det någon som vet vad man ska ha?" och kliade sig frenetiskt i håret... alla på apoteket tog tre steg bakåt och höll sig sedan på behörigt avstånd. När lusmedlet väl hade levererats skulle det appliceras i mitt hår, vilket inte var det lättaste. Jag skulle vilja påstå att jag var ett snällt, och ganska enkelt barn att ha att göra med, ända till den dagen lusmedlet kom fram... Det var så fruktansvärt starkt!! Det gjorde ont, det kändes som att jag inte kunde andas på grund av de starka ångorna. Mamma fick ringa efter pappa som fick komma över och hålla fast mig medan mamma hällde i schampot, det var inte skoj.

Det var alltså med en hel del funderingar jag mottog lusbeskedet igår kväll... Döm av min förvåning när jag insåg att tiderna förändrats, och det till det bättre med stormsteg! Lusmedelindustrin måste ha haft revolutionerande framgångar de senaste åren, för lusmedlet som vi använde igår kom inte i närheten av den eländiga sörjan jag använde 1986! Härligt! Det blev inte alls så traumatiskt som jag trott! Tack för det lusmedels-uppfinnarna! Idag blir det en sväng till apoteket för att bunkra lite mer lusmedel så att vi kan behandla hela familjen. Ännu en tur till apoteket alltså... jag kanske skulle kunna få någon sorts prenumeration på ett blandat urval ur apotekets sortiment, det vore väl toppen? Tänk att få lite betablockerare, Alvedon i olika former, Ipren, migränmedicin, Voltarensalvor, kortisonspray, Betapred, anthistamin, Tavegyl, kortisonsalvor, specialschampo, bodylotion, nässpray, näsdroppar och lusmedel levererat till dörren med jämna mellanrum! Lite som "Linas matkasse" fast "Apotekets kasse"... Jag kanske borde lansera den idén idag när jag hälsar på mina nya polare!

När någon har löss i min närhet börjar det genast klia i hårbotten. Så även igår kväll. Jag bad mannen kamma igenom mitt hår också, jag tänkte att han nog fått in snitsen nu, och jag har nog inte ens hälften så mycket hår som dottern (även om mamma säger att jag visst har mycket hår, att jag bara har högt hårfäste!! Tack för den...), så det borde funka. Det kändes verkligen bra till en början, som att han hade stenkoll, han tog sektion för sektion, tittade och kammade noga. Till slut såg jag något i ögonvrån som inte stämde... en grön kam... jag frågade "var det inte den vi kammade löss med ur dotterns hår alldeles nyss?", mannen svarade "jo, men vad spelar det för roll?"... Tur att vi inte var i köket, för då hade nog disktrasan fått flyga igen... Och nej, jag tänker inte utmana ödet mer än nödvändigt, snart sitter jag med lusmedel i håret för andra gången i mitt liv!