Ibland kan man känna att man har lite otur... Den här hösten och början på vintern har jag faktiskt känt så, att jag har lite otur, i alla fall med hälsan. Jag planerar till och med att inleda en, i mina ögon, hokus pokus-lösning på mina hälsobekymmer, på uppmaning av J... vi får väl se hur det går. Hokus pokus-lösningar kräver förstås ett helt eget blogginlägg, så det sparar jag till en annan dag!
Jag känner mig egentligen mycket lyckligt lottad i livet, och har så mycket att vara glad och tacksam över. Hälsoproblemen under höste hade kunnat vara betydligt värre, nu har de mest bara varit irriterande, det är störande att inte kunna fungera som man brukar när man ändå försöker fungera som man brukar...
Efter Thailandsresan och penicillinet börjar jag dock nästan tro att det har vänt! I veckan hade jag varit fri från allergimedicin så länge att jag faktiskt kunde lämna ett allergiprov, som förhoppningsvis ska ge svaret på vad jag är allergisk mot, spännande! Sköterskan som stack mig var jättesnäll, och sa att jag var duktig som klarade av att sitta upp :) (ja, jag hade sagt innan att jag precis börjat öva på att sitta istället för att ligga när någon plockar fram en nål, det är ju snällt med en förvarning utifall jag skulle trilla ur stolen...), men jag fick inget klistermärke eller glitterödla för det :/ det kanske är en undre åldersgräns på sånt?
Så kom då lössen in i mitt liv igen! Vår fredagkväll såg inte riktigt lika ut som den brukar... Jag och storbarnen vandrade omkring med lusmedel i håret, lusmedel som jag köpt av en extremt näsvis apotekare. När jag kom in på apoteket sa jag
M: Hej, jag skulle vilja köpa lusschampo!
A (Apotekare): Lusschampo? Det finns inte!
M: Nähä. är det slut?
A: Nej, jag menar att det inte finns en sådan produkt...
M: Ojdå, vad ska man använda då?
A: Ja, vi har ju lusmedel, det kanske är det du menar? Men det är ju inget schampo...
M: Hur gör man med det då?
A: Man har i det i håret, och sköljer ur med vatten.
M: Jaha, jamen då tar jag gärna två flaskor. (och tänker: stor skillnad mot en schampoprocedur, men eftersom jag är så storsint håller jag näbben...)
A: Två flaskor??
M: Ja, vi tänkte schmponera hela familjen, lite i förebyggande syfte.
A: Förebyggande syfte? Det går inte! Så funkar det inte!
M: Nej, jag förstår det, men jag menar att vi häller i det i håret på alla i familjen utifall det redan har spridit sig till oss andra, så att vi undviker värsta epedemin.
A: Jaha, men det är ju inte i FÖREBYGGANDE syfte, det är ju något helt annat!
Någonstans där kände jag att det var dags att vara så tyst som möjligt. Apotekartanten hade uppenbarligen en dålig dag. Jag delgav henne inte min nya idé med leverans av "Apotekets kasse", det kändes inte som att hon var på humör för det... Lössen är i alla fall förhoppningsvis utrotade vid det här laget!
Då slår minstingen till med feber! Stackars liten! Det är aldrig skoj att se barn sjuka :( Idag har han mest velat bli buren eller ligga i soffan. Han sken dock upp lite när han fick syn på alla adventsstjärnor och ljusstakar som börjar komma upp i fönstren.
Nu ska jag packa en väska till barnen, de ska forslas iväg till sin mormor över natten. Mellanbarnet är redan på plats hos mormor, eller kanske redan på väg till Läkerolen för att, tillsammans med morfar Per, se Brynäs piska Djurgården big time!
Mannen står och gör pepparkaksdeg, för imorgon är det dags för det årliga pepparkaksbaket för honom och barnen. Jag brukar inte få vara med längre, jag är tydligen inte tillräckligt noggrann, jag har blivit degraderad till att bara få grädda...
När pepparkaksdegen väl är satt ska partystämningen fixas! Då är det dags att piffa inför kvällens 40-årspartaj i Bönan! Grattis gamle Peter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar