Bloggande

För en tid sedan var det någon som sa till mig att hans uppfattning är att de som bloggar är människor som har ett stort självbekräftelsebehov... och att de som bloggar gör det för att visa upp hur bra och myyyyysigt de har det, samt hur bra de har lyckats i livet. När denna bekännelse kom satt det tre bloggande tjejer vid bordet, men jag tror inte att någon av oss nappade så där jättemycket på diskussions-betet som precis kastats ut. Jag tror att alla tre tog kommentarerna med ro, och hade i bakhuvudet att den här killen gärna drar igång heta, gestikulerande diskussioner, och att han nog tycker att vi är ganska OK, trots vårt bloggande.

Trots att jag inte nappade så mycket när kroken kastades ut, har jag inte riktigt kunnat sluta fundera på varför folk bloggar egentligen... Jag läser inte så många bloggar själv, och de få jag läser är skrivna av vänner och bekanta. Jag läser inte en enda "kändis-blogg" eller några mode- eller andra poppis-bloggar, jag känner inte att jag har något behov av det. Därför är jag kanske inte rätt person att bemöta självbekräftelsebehovsteorin, MEN, jag kan åtminstone fundera över varför jag bloggar själv...

Jag har alltid tyckt mycket om att skriva, och var länge övertygad om att det var journalist jag skulle bli när jag blev stor, författare stod också högt på listan, men det var (och är fortfarande) ganska oklart hur man tar sig dit... När jag var yngre skrev jag otroligt mycket, ofta flera sidor om dagen i min dagbok, kanske som en typ av terapi, men mest för att jag tyckte att det var så roligt! Dagboken var det ingen annan som läste, åtminstone inte vad jag känner till, så ett eventuellt självbekräftelsebehov hamnade helt klart i skymundan.

Bloggkoll i Bellagio

När jag började plugga var det som att skrivbehovet försvann en aning, kanske för att jag fick utlopp för själva skrivandet på en mer intensiv nivå än tidigare i skolan, jag kände helt enkelt inte för att sätta mig ner och skriva när det var det jag hade gjort en hel del dag. Oavsett om jag hade varit på föreläsning, seminarium eller bara suttit och pluggat själv så skrev jag otroligt mycket, en stor del av mitt minne sitter i pennan :)

På senare år har jag verkligen saknat att skriva. Jag skriver en del mitt jobb, men inte tillräckligt mycket. Jag tyckte att jag började tappa språket, blev sämre på att stava och uttrycka mig, jag tyckte dessutom att jag fick dåligt flyt när jag väl försökte skriva. Dessa insikter gjorde att jag funderade på att börja skriva på något sätt igen. Att börja blogga lite kändes som ett ganska bra alternativ, dels för att jag får utlopp för mitt skrivbehov, jag tycker det är så otroligt kul att skriva, lite terapi är det nog också (kan nog alla behöva ibland), och så kan släkt och vänner som vi inte träffar så ofta ta del av vad vi gör, hur barnen har det och få se lite bilder. Sedan får man kanske ta min blogg för vad den är... Jag skriver väldigt blandat, om det mesta, ibland inte alls skoj faktiskt, och därmed inte heller något stort publikfrieri... men man får väl försöka plocka russinen ur kakan om man vill läsa, och vill man inte läsa alls så slipper man faktiskt!

Visst kan jag erkänna att jag tycker det är jätteroligt med de glada tillrop, uppmuntringar, komplimanger och snälla ord som jag hör ibland om mitt bloggande, det värmer verkligen :) MEN jag har svårt att tro att det är det enda som driver mitt bloggande, så det där med stort självbekräftelsebehov ligger nog ganska långt ner på min "varför jag bloggar-lista".

Jag bara gillar att skriva, as simple as that!

Bergochdalbane-dag

Dagen började tidigt, eller så var det gårdagens som slutade sent, det beror på hur man ser det... Mannen ringde vid 21.40 och sa att han var på svensk mark igen, skönt tänkte jag, max ett par timmar innan han kliver innanför dörren! = Max ett par timmar innan jag skulle kunna ta minstingens rum i besittning för några timmars sammanhängande sömn! Klockan hann dock passera ett par timmar en del, utan att mannen klev innanför dörren... konstigt, tänkte jag, bara inte taxin farit av vägen... tankarna hinner verkligen flyga iväg kors och tvärs i mörkret den tiden på dygnet!

Senare än det var tänkt kom han dock äntligen hem! Jag nämnde något om att han var sen, men fick inget bra svar, jag hann nog ganska snabbt även redogöra för mina sängrokad-funderingar, varpå mannen lade sig i mitten av sängen för att jag skulle slippa få kruppblöjbarnets fot sparkande mitt i magen och hans händer rivande i mitt hår natten igenom. Detta innebar dock att en kudde måste stoppas in under madrassen på ena långsidan av sängen, vilket i sin tur innebar att vår 160 cm smala sängs sovyta minskades ännu mer, vilket innebar att jag, trots att jag inte sov med ett barn vid min sida, ändå sov med händerna på nattduksbordet, och med resten av kroppen vippande ute på kanten. Framåt morgontimmarna genomskådade kruppblöjbarnet vår kupp, kravlade sig ner över den provisoriska sängsargen, och knatade runt till min sida, daskade mig hårt på kinden och sa "mamma, mamma!!". Bara att falla till föga och försöka ligga i någon form av dvala, med kruppblöjbarnet på magen sista timmen innan klockan ringde...

Morgonrutinerna fick jag klara av ganska själv idag, förutom att jag i det närmaste fick slita upp även mannen ur sängen... Storbarnen är väl OK att väcka många gånger, men att inte få upp mannen hör till ovanligheterna! Normalt sett är han en sådan där som går upp direkt när klockan ringer, duschar, klär på sig, bäddar sängen (!!) på militäriskt vis, och sedan äter frukost i lugn och ro och läser tidningen, hans morgonrutiner är i det närmaste heliga och kan klockas på minuten... men inte idag.

7.35 infann jag mig hos tandläkaren. Jag är alltid nervös när jag ska dit! Jag tror att jag var 28 år när jag började gå till tandläkaren själv... Först följde mamma med, sedan mannen (mamma tyckte nog det var för långt att åka till Lund för att följa med sin halvvuxna dotter till tandläkaren)... Att gå dit själv är fortfarande en ganska stor grej med andra ord... Att dessutom försöka dölja tandläkarskräcken för barnen är en konst, som jag dock tror att jag lyckats med hittills :) Jag sköter mina tänder relativt noggrant, allt för att minimera antalet tandläkarbesök! Detta har resulterat i att jag ännu inte har haft ett enda hål i mina "vuxentänder", men snart borde det väl komma?! Men inte idag!! :) Jag klarade mig ännu en gång!! Tjohooo! Vilken lycka! Nu är det 1,5 år kvar till nästa eldprov, så härligt!

Under dagen har jag författat ett sakligt, men kanske lite bitskt, mejl till Rut den första! Hur hon har mage att försöka ta betalt med fullpris och överpris för den undermåliga städningen, och dessutom när vi redan betalt för hela månaden som städningen avsåg, är för mig en gåta... Det tror jag att även Rut börjar förstå! Ruts revisor, som jag av en händelse känner till, bad mig tagga ner lite, men jag har svårt att tagga ner när det gäller konsumenträtt, jag misstänker att det sitter i ryggmärgen :) Ruts revisor kan även ha min gamla gräsmatte-tvist i huvudet, och det blev ju ingen direkt smickrande publicitet i tidningen för gräsmatts-företaget, men "been there, done that" jag tänker inte göra om det igen...

Mannen har jobbat hemma idag, och haft minstingen med sig. På förmiddagen lät det fortfarande som att han var i en sömndimma, han sa själv att det kändes som att han blivit överkörd av en långtradare :( På eftermiddagen kröp det fram att han, efter att ha varit utomlands i flera dagar, förberett och hållt i utbildning, haft flera sena kvällar, ändå valt att åka direkt från Arlanda till godisfabriken för att styra upp ett kokeri, MITT I NATTEN!! Istället för att säga något i stil med "jaha, vad bra att du fixade det" eller "härligt, din arbetsgivare kan verkligen räkna med dig", blev jag nästan arg! Men det är klart; det är ganska lätt att stå på sidan om och kritisera när andra blir uppslukade av jobbet, men när man blir det själv är det ofta svårt att inse, innan det nästan är för sent...

Dagen på hemmaplan kanske gjorde honom gott ändå; när jag kom hem hade han köpt färsk torsk, som han stod och panerade :) Himla gott blev det! Fast jag måste erkänna att jag faktiskt blev lite irriterad först; jag hade helst sett att han bara hade tagit det lugnt, med tanke på långtradar-överkörningen... Efter middagen fick jag tid att springa, tankarna brukar skingras en del då. Jag var fortfarande irriterad; om det var på Rut den första, att mannen kör för hårt på jobbet ibland, och även försöker kompensera på hemmaplan när han varit borta, eller om det var på att det var väldigt länge sedan jag fick sova flera timmar i sträck, ska jag låta vara osagt, men irriterad var jag i alla fall! Ända tills jag kom till slutet av min runda, och fick syn på dig C, för en tiondels sekund trodde jag att det var du, sedan kom insikten igen, det kan aldrig mer vara du... så konstigt... och fortfarande så overkligt... Jag slog ner på takten, och funderade ännu en gång vad sjutton jag gnäller över! Jag har egentligen ingen anledning alls! Men vissa dagar känns det bara så i alla fall! Man blir en riktig gnäll-kärring och allt känns bara skit! Fast man egentligen kanske är en av de lyckligaste människorna på jorden... men det måste kanske får vara så? För om man aldrig är arg, missnöjd eller irriterad, då kanske man inte heller lär sig uppskatta när allt känns precis tvärt om?

VAB eller inte?

Precis när jag hade betalat min lunch, stod med min Cola light i handen (ja, jag fuskar, jag erkänner, och jag står för det!), och precis skulle börja plocka mat från den kombinerade sushi/kinamats-buffén, började min mobil ringa. På displayen såg jag ett nummer man inte vill se; nämligen det från dagis! "Dags att säga hej då, dags att säga hej då" (har tittat för mycket på Teletubbies den senaste tiden...)ringde det i mitt huvud. Dagisfröken K (jo, hon är säkert förskollärare, men på mitt språk heter det dagisfröken, men jag menar inte att såra eller förolämpa någon för det) talade om att det nog var dags att hämta hem minstingen, de hade bytt två mindre trevliga blöjor på honom under förmiddagen, och hon hann även informera om att det går magsjuka... Jag förklarade att jag precis betalat min mat, och skulle börja äta, och då förbarmade de sig över minstingen (eller kanske mig?) under hans sovtid också eftersom barnen ändå sover utomhus i sina egna vagnar. Tack!

Kvällslek

På eftermiddagen, när minstingen vaknat, åkte jag och hämtade honom, och storbarnen, och en kompis. Minstingen beter sig precis som vanligt; dvs han blir jättearg om inte Teletubbies visas non stop, om han tittar eller inte spelar ingen roll, de ska bara finnas där i bakgrunden, han vill helst leka hela tiden med storasysters kompisar, om han inte får det står han och bankar på dörren de gömt sig bakom, och gråter så att krokodiltårarna rullar, om han hittar på något hyss och jag kommer på honom skriker han "stopp" (fast på sitt språk) och håller upp handen i en "talk to my hand-pose", han skjuter fram stolar till alla tänkbara och otänkbara platser för att nå förbjudna saker, han tycker att mitt knä är den bästa platsen på hela jorden (vilket är hur mysigt som helst och ett av mammans privilegier, men tiden räcker inte till för att sitta så 24 timmar/dygn, hur mycket jag än skulle vilja, men en 1,5-åring har inte den förståelsen), när jag reser mig upp följer han med och håller sina små händer stenhårt fast i mina byxor, fast idag har jag strumpbyxor, och då gör det ganska ont... Ja, så har jag det. En läskig blöja till är bytt efter hemkomsten... Den stora frågan är nu: dagis eller inte dagis i morgon? Gränsfall? Det är sådana här gånger det är bra att vara två, så att man har någon att bolla idéer med... Jag saknar dig Daniel, mycket! Kom hem snart!

Gräsänka igen

Jaha, så var jag gräsänka igen! Trist så det förslår! Dagen började dessutom med att tre av fyra hemmavarande familjemedlemmar mådde illa och hade ont i magen, så det blev en "skicka-iväg-barnen-med-uppmaning-om att-ringa-om-de-inte-mådde-bra,-och-försöka-bita-ihop-själv,-kräks-jag-så-kräks-jag-dag". Kom sedan på att mannen klagat över samma sak igår kväll, han fick dock inte så värst mycket medlidande, förlåt!

Helgen har dock bjudit på lite lagom trevliga aktiviteter för hela familjen. I lördags var vi en sväng på stan (ja, alla fem faktiskt), rea-shoppade lite, eller kanske ganska mycket eftersom dottern lite oroande hade bekänt för sin pappa att hon undrade hur jag kunde handla hela tiden när vi faktiskt måste spara om vi ska kunna resa... Den sanna rea-andan har uppenbarligen inte fått riktig grogrund hos 9-åringen, ännu :) Lunch intogs på pop corn-restaurangen (O'Learys), och jag beställde återigen min nya favorit: Rocky-hamburgaren med mozzarella och basilikadressing, och tänka sig, den var lika god igen! Mellanbarnet var helnöjd (efter att han fått mat, lider av samma syndrom som jag; tokarg vid lågt blodsocker...); hamburgare och diverse matcher på otaliga TV-apparater, kan det bli bättre?! Dottern var också nöjd; pop corn, läsk, fish n' chips och kristallkrona inne på den parfymdoftande toaletten :) Minstingen fick kritor att tugga på, och mannen fick dricka öl (den starkare varianten) till lunch, det finns något för alla på pop corn-restaurangen!

Lördag kväll tillbringades hemma hos mamma och Per som fyllde 57 år! Tack för fantastiskt god Plura-middag!

Igår gick mannen, tillsammans med fem barn, till pulkabacken, och jag fick en joggingtur alldeles för mig själv!

Sedan bytte jag överkast, till det nya som jag köpte på rean på Hemtex förra söndagen, det blev helt OK! Kände dock att kuddarna jag hade innan, och gardinerna, inte alls passade längre... så tokigt... nya gardiner måste upp, och nya kuddar fixas, så det kan bli!



Fam Löfgren Andersson kom och fikade en sväng, och som av en händelse blev en resa klubbad och klar :) I september åker vi till Rhodos och hälsar på Lollo och Bernie igen (tredje gången gillt för min del...), lovely!

Nu ska jag återgå till gräsänkelivet, och alla barn. Idag när jag hämtade barnen i skolan, och försökte svara på om det är himlen eller molnen som blir rosa, och himlen eller molnen som blir blå, och gick med myrsteg ut från dagis med en varm, knubbig, minihand i min, då tänkte jag att det är egentligen inte det som är tråkigt med att vara själv, att lämna och hämta barn och sköta markservicen. Barnen lyfter snarare gräsnkedagarna; tiden med dem ger mycket skratt, kloka funderingar och mycket kärlek, även om inte varje stund är sådan... man får casha in ganska mycket tjafsande också, fast det glömmer man helt i de andra stunderna... Det tråkiga med att vara själv är att jag saknar Daniel så otroligt mycket... Fast jag har tur, tanken är ju att han kommer hem snart igen!

Härliga fredag!

Så var den här igen; härliga fredag! Jag tror jag ska lämna vidare spekulationer om varför det känns så bra med fredagar, och bara konstatera att den lyckats igen, fredagen är här och det känns extra bra bara så där ändå! (Kan även ha att göra att M Hunken Stenmarck varvas med Ellie Gouldings Your Song på Spotify?)



Jag tjuvstartade med fredagsfeelingen redan igår, då vi hade after work med jobbet på O´Learys! Hur trevligt som helst! Jag vågade släppa sargen, och beställde en hamburgare med mozzarella och basilikadressing, yummie! Den kommer att beställas fler gånger! Det var både Brynäs-match och handboll, så det var lite svårt att koncentrera sig, dels på vilken match som skulle ses, dels på att dessutom försöka vara social samtidigt... Ganska fascinerande att se hur engagerade folk var runt omkring! Efter Brynäs-matchen som avgjordes på straffar, och många suckar... var steget bara en sekund borta till att jubla över handbollen :)

Min vana trogen när jag varit ute i svängen i Gävle, tog jag bussen hem, och vilken jackpot, det var en dragspelsbuss!! Fast jag har fyllt 32 är det fortfarande extraskoj att att åka dragspelsbuss, men fråga mig inte varför... Det känns lite annorlunda och spännande på nå´t vis. Jag var dock inte så modig att jag vågade sätta mig vid själva dragspelet, istället placerade jag mig precis bakom för att ha perfekt uppsikt!

Idag har jag gjort världens kap!! Och dessutom sparat inte mindre än 1 099:-! Jag hittade ett par svarta skinnstövlar (?) på tokrea på Scorett, stövlarna hade kostat 1 299:-, nu 200:-! Nästan så man tuppar av! Kanske lite för coola för mig, men jag ska göra mitt bästa för att bära upp dem, so watch out!

Nu är det fredagkväll; mini-bruschettas till förrätt, och sedan traditionsenlig fredagspasta :) Nu är det "På Spåret" och mannen sitter likt Gustav Svensson (i "Svensson Svensson") på julafton när det är Kalle Anka på TV...

Planeringsstart 2011: London! Solsemester?!

Bloggandet blir helt klart något lidande av min orimliga detox- och kalktrötthet. Igår var höjdpunkten på dagen när jag fick sova i soffan med minstingen framför Teletubbies... Idag är jag dock betydligt piggare, så det kanske redan har börjat vända?! Hoppas!

Minstingen tackar återigen "gudisarna" för den utomordentliga doppresenten som han nu har upptäckt är flyttbar, och dessutom kan användas till att komma så nära idolerna, Teletubbies, som möjligt

Några dagar in på det nya året ringde bästa L och tyckte att det såg alldeles för tomt ut i kalendern under 2011, nästan så där stressande tomt! Jag förstod precis hur hon menade och kunde inte mer än hålla med. Hon tyckte att det var dags att göra något åt saken! Några dagar senare har vi nu en tjejhelg i London inbokad!! TJOHOOOO! Hur nice blir inte det?! Vi är fyra tjejer som åker, flygbiljetterna har vi redan i handen (eller åtminstone ett bokningsnummer och en betalningsbekräftelse) men var vi ska bo är inte helt klarlagt ännu, även om vissa områden har ringats in. Mina London-kunskaper är inte de bästa, jag har hittills varit mer inriktad på NYC, ganska naturligt eftersom jag haft turen att spendera en hel del tid i den underbart märkliga sta´n. Men nu är det alltså London som gäller denna gång! Jag och mannen var där en helg för några år sedan, dock mitt i sommaren, det var över 30 grader varmt och strålande sol, toppen, om man är på solsemester, inte fullt så toppen i en storstad, men de har många affärer med AC längs Oxford Street om jag inte missminner mig... Något säger mig att klimatet kommer att vara mer storstadsanpassat denna gång!



Var vi ska bo är alltså inte klart ännu, lite stressigt eftersom det bara är 10 månader kvar till vi ska åka. Så jag har försökt dra mitt strå till stacken, men jag lyckades tydligen föreslå ett hotell som ligger i ett mindre bra område, och där det är stor risk att rummen luktar avlopp, så jag tror att jag ska lugna mig ett tag, och låta de mer vana London-resenärerna säga sitt :) Tips på boende mottages dock tacksamt!

Vi brukar även åka hyfsat regelbundet på solsemester, men i år har det inte bokats (eller åtminstone inte betalats...) någon sådan resa ännu. Det känns som att vi nyss kom hem från Thailand, så inspirationen och ekonomin har inte riktigt infunnit sig. I väntan på inspiration har jag bestämt mig för att försöka göra något åt det där med ekonomin, jag är ju ändå revisor, så den biten borde mer eller mindre höra till min läggning, jag borde verkligen ha lätt för att inse vikten av att ha en uppstyrd ekonomi, och att kunna hålla igen och spara när det behövs! Eller? Det har visat sig att, att ha läggningen, och att förstå innebörden inte alls är samma sak som att fixa det rent praktiskt, framför allt inte när det är januari-rea överallt!

Fast idag spärrade mitt yrke mig något åtminstone; jag hade ett jobbärende in i en cool klädbutik, där de självklart hade rea på hur många fina klänningar som helst, men gosh, vad malplacerad jag kände mig i den butiken!! Supersunkiga revisorn med ordentliga gummisulor så att man inte halkar, stor vinterjacka för att inte frysa, praktiska, men extremt fula handskar, skitigt hår uppsatt i en 3-barnsmamma tofs, som dessutom trillat ur halvvägs, mascara UNDER ögonen (upptäcktes först när jag kom tillbaka till kontoret) eftersom mascaran inte rikigt vill sitta kvar då jag använder en ögoninflamamtionssalva för att lindra mina, av ögoninflammation light, rödsprängda, geggiga ögon... ja jag tror jag stoppar där... Det kändes helt enkelt inte som att det var läge att prova tjusiga designerklänningar för halva rea-priset just idag helt enkelt, och på det viset sparade jag en hel del! Och om jag dessutom lägger ihop det med det jag tjänade när jag handlade på MQ-rean rond 2 idag, så är vi verkligen en bit på väg!

Skulle det, mot all förmodan, inte bli någon solresa bokad av en eller annan anledning, så är inte kalendern helt tom i alla fall! En vecka i Idre är inplanerad under våren, och i sommar ska vi få spendera en vecka (eller vi får väl se om Fam Gustavsson-Robert sparkar ut Fam Annorlunda i förtid...) på Tjörn tillsammans med Andorra-familjen och förhoppningsvis någon spansk delikatess :) Och så har vi ännu en gång blivit inbjudnda till paradiset Gregersö på Åland, vi tackar, bockar och åker!

Så här i mitten av januari ser det ut som att 2011 mot alla odds, skulle kunna likna 2010 i intensitet, men det är inget man ska ta för givet, livet kan ta oväntade vändningar, stora som små, när man minst anar det, något jag ständigt bär med mig, och blev varse för inte alls länge sedan. Men jag gillar ändå att ha saker inplanerade, jag bara är så´n, för mig är det inte stressande, så länge det hålls, på en för mig, rimlig nivå! Den där rimliga nivån hoppas jag snart att jag ska vara på spåren, för när man kånkar runt med hela Fam Annorlunda går det åt en hel del energi... fast mest till skojiga saker förstås!

Lyxar vi?

Igår var det fredag, ofta den bästa dagen på hela veckan, i alla fall om någon frågar mig! Ganska konstigt egentligen, borde inte lördag vara den bästa dagen? Jag gissar att det hänger ihop med de förväntningar man har inför helgen, att det blir en sorts good-feeling bara att veta att man ska vara ledig och göra saker som man kanske längtat efter. Jag gillar dessutom att gå till mitt jobb, och det är ju helt OK att göra det på en fredag. Fredagsstämningen brukar kännas av även där!

Igår på eftermiddagsfika på jobbet satt vi och pratade om lite vad man brukar göra på fredagkvällarna. Jag berättade att jag hade köpt ett, vad jag hoppades, toppenvin, och att vi först skulle äta prosciutto, mozzarella, bresaola och parmesanost till förrätt, och sedan färsk triglioni med karljohansvamp och tryffel som man blandar med osaltat smör och finriven parmesan. Efter det skulle det förmodligen bli en skål med Ben & Jerry´s och en espresso :) Intaget av fredagsgodsaker brukar i och för sig redan börja bara vi kommer innanför dörren på eftermiddagen; ganska snabbt brukar en skål med chips hällas upp, och en fredagsöl hör inte heller till ovanligheterna...

Den här skönheten från Italien kommer att få följa med mig hem fler gånger

Reaktionerna jag fick på vår fredagsrutin överraskade mig något, de var i stil med "va´?! hur mycket orkar ni äta?" "förrätt?! bara sådär? på en fredag?" och "har ni alltid värsta festen på fredagar?". På första frågan är svaret "mycket!", på de två andra "JA!". Om vi är hemma, så gör vi oftast så här varje fredag! Menyn kan se lite olika ut, men just nu är vi ganska insnöade på italienskt, både avseende viner och mat, and I just looove it! Något att se fram emot på vardagarna! Det är så otroligt mycket värt att unna sig god mat och ett riktigt gott vin, om man har möjlighet!

Världens finaste tjej!

Gårdagen bjöd även på en annan positiv upplevelse, dotterns utvecklingssamtal! Det är så härligt att höra att allt går bra i skolan, och att hon har fått en sådan bra start på sin skolgång, mycket tack vare kanske världens bästa fröken M! Jag tror att alla barn i klassen har en otrolig respekt för sin fröken, som de samtidigt vet är otroligt snäll, säkert sträng när det behövs, men även rättvis! Fröken M log något när jag berättade om vilka läxrutiner jag försöker införa här hemma, vilket fick mig att tänka efter lite... De rutiner jag försöker pränta in i dottern är nog de jag själv lyckades leva efter först på gymnasienivå, så jag kanske ska tagga ner lite... ett år till i alla fall?

Idag har jag och dottern varit iväg en sväng på byn, lämnat tillbaka minstingens spis (den var röd, det gick verkligen inte för sig när en svart dök upp som alternativ :)), köpt ett städkit och en dockvagn till minstingen (båda rosa, fanns inget annat att välja på, helt galet!!), och nya gardiner till köket.

Minstingen var nöjd med sina nya leksaker, trots den mindre manliga färgen...

När vi kom hem hade mannen bakat en kaka, tvättat, och satt och sydde på symaskin vid köksbordet... Hm.. det känns som att männen i huset har utvecklat sina kvinnliga sidor idag!

En ganska ovanlig syn

Nu är det lördagkväll, och lyxandet fortsätter! Vitlöksfräst scampi har intagits till förrätt, och nu blir det mer räkor, fast med aioli, och smuttandet på ett gott chablis fortsätter!

Lyxar vi? Det må hända, men livet är alldeles för kort för att låta bli!

Trevlig helg!

Skalman och jag

Så himla trött! Tänkte först att det måste vara något allvarligt fel, så här länge brukar inte ens jag vara trött efter en lördag på lokal! Sedan slog det mig att min privata kalk-coach nämnt att han var så trött att han till och med somnade på jobbet när han började med detox-kuren. Jag dubbelkollade det normala i denna extrema trötthet, med den riktiga kalk-experten Sara, svaret jag fick bekräftade mina misstankar:

"Ja, absolut! Kroppen vill gärna ha sömn och vila när den går igenom läkning och omstart. Lyssna på kroppen så mycket du kan. Alla värden i kroppen kan gå lite hit och dit i omställningen innan det stabiliserar sig på en mer balanserad nivå."

Hur länge den här omställningen ska pågå står skrivet i stjärnorna, men jag hoppas att den får ett slut ganska snart. För när jag är trött beter jag mig ungefär som när jag inte fått något att äta trots att min mat-och-sov-klocka har ringt för länge sedan, på det sättet är jag väldigt lik Skalman faktiskt! Jag är med andra ord inte alls speciellt trevlig... I morse, när mannen äntligen kommit hem från sin tre dagar långa tjänsteresa, tyckte jag nog att han var lite väl mycket i vägen när han fick för sig att både borsta tänderna vid köksbänken (varför gör han inte det i badrummet??! extremt irriterande just idag) och öppna post (kan man annars göra inne i det rum som avsetts för bl a just detta, det rum han kallar kontoret, och som vi enligt honom har ett sådant behov av att vi var tvungna att bygga ut huset när jag väntade minstingen)över hela köksbänken, precis samtidigt som jag skulle blanda min detox-shake. Jag upplyste honom om att köket varken är ett badrum eller kontor, då fick jag till svar att det inte är ett hälsohem heller!! Det var nära att disktrasan fick sig en flygtur igen!!

Mitt rationella jag, som vid mat- och sovbrist lätt går och gömmer sig, säger mig att jag kanske är lite väl stingslig och nog borde försöka skärpa mig, men det är så svårt! Jag kan bara hoppas att alla stackare i min närhet har överseende med mitt humör just nu... Som tur är har jag mina ljusa stunder också, även idag. Jag trodde verkligen inte att något skulle kunna få mig på bra humör idag, men så kom jag hem och spenderade lite tid med världens sötaste toddler! Han är så skoj just nu! Han har börjat prata, och härma det mesta man gör, och så är han väldigt bra på att ge sin sura mamma kramar... och med de där små, tjocka armarna runt halsen är det svårt att inte få ett lyckorus!

Älskade lilla kille!

Bara en massa blaj

Gosh! Vad trött man kan bli av att vara hemma själv med kottarna! Eller så har de där knappt fyra timmarnas sömn (med avbrott för kisspaus någonstans i mitten) efter musfesten satt sina spår... kanske är det kombinationen? Skillnaden när man går ut och svirar nu för tiden är att man alltid vaknar mycket tidigare än förr, morgonen efter. Livet drar igång här hemma oavsett om jag har haft en musig :) hemmakväll eller slagit klackarna i taket på lokal kvällen innan. Barnen tar oftast ingen hänsyn till att jag skulle behöva sova åtminstone till 12. Ärligt talat vet jag inte om jag skulle klara av att sova så länge nu...

I tonåren kunde jag lätt sova till 14 om jag fick, vilket inte gladde mina föräldrar särskilt mycket... Framför allt hemma hos pappa var det väldigt enkelt att sova väldigt länge, för där hade jag inga småsyskon som drog igång dagen klockan 7. Jag hade däremot en pappa som hade sina principer och regler, och där ingick inte att få sova till 14, så skillnaden var nog egentligen bara hårfin, var jag sov någonstans.



En annan skillnad är att man oftast inte kan ligga och dra sig i sängen, eller ligga i soffan och pilla sig i naveln, dricka cola, äta chips och pizza hela dagen, bara för att man varit ute länge kvällen innan. Oftast är det ett gäng aktiviteter som ska genomföras, så det är bara att kravla upp ur sängen och kavla upp ärmarna. I söndags spelade mannen hockey-bockey (även om han envisas med att kalla det hockey... mellanbarnet undrar på fullaste allvar varför pappan inte får vara med i Brynäs :)), och sedan var det dags att plocka undan alla julsaker, vilken tid det tar!! Framför allt när man måste byta gardiner, stryka och damma och greja... inte alls någon bra dagen-efter-syssla. Vi hade fullt upp så länge att vi inte fick middag förrän 20.00! Då hade mannen redan hunnit tala om för mig ett par timmar tidigare att det nog var dags att äta minst en banan för min del... (Jag har en förmåga att bli lite arg när jag inte får mat i tid, om nu någon mot förmodan skulle ha missat det...)

En av mina största konster, är att jag är expert på att just sova, vilket ibland kan vara irriterande för omgivningen... Tyvärr är jag inte expert på att sova när jag är själv hemma, jag ligger på helspänn för att jag vet att jag inte hör om barnen vaknar... Natten som var kom dottern in och väckte mig för att minstingen stod och vrålade i sin spjälsäng, stackars lilla barn! Nu kan man ju fråga sig varför jag sitter här, när jag gott och väl kan gå och lägga mig och åtminstone göra mitt bästa för att försöka ta igen lite förlorad sömn, så att jag inte ser lika mycket ut som Spöket Laban i morgon som jag gjort idag...


Fast å andra sidan visar det sig att Spöket Laban är ganska söt, så det kanske inte gör så mycket om jag är lite trött ibland :)

Go´ natt!

Musfest

Jag var på musfest igår, det känns idag... men det är väl så det ska vara? :)

L8 hade laddat upp med ost (eftersom det var musfest), men även med salami (en salamimorsa har väl alltid salami hemma?!), tacotårta och en massa annat gott! Vi bjöds på drinkar som blandats efter det supersäkra måttet att räkna högt medan man häller, det fungerade alldeles utmärkt! Sedan bjöds vi på rosa bubbel och vin :) Och ja, jag fuskade big time med min absolutistperiod just igår!

Vi lekte lekar; den första var en musik-frågetävling (det känns fel att kalla den vid det mer moderna uttrycket quiz, då tävlingen var inspelad på kassettband, bandspelare fick lånas från grannen :)), och när vi till slut fick ordning på hur man skulle spola och vända bandet rätt, blev det en rafflande tävling med inriktning på musik från 80-talet. Mitt lag gick, som tur var, segrande ur tävlingen och vann det fina priset Hångel-tuggummi, precis som det ska vara på "en musfest där man får gå hem utan skott i råttan", för att citera värdinnan själv!



Vi hade även en presentlek, där vi efter tärningskast, och mot en tickande klocka, fick plocka paket från varandra. Jag hade turen att lyckas gambla till mig ett stort pasta-fat och ett paket OB :) Som tur var gick ingen tomhänt därifrån (annars hade jag erbjudit mig att dela med mig av mina OB)!

Sedan sjöng vi Singstar, drack Kaffe Karlsson, och spelade Våghals 1... men what happens at musfest, stays at musfest!

Strax efter 23 visade sig kvällens riktigt stora utmaning komma; att beställa taxi till Yxbergsvägen. L8 gjorde några tappra försök, till slut kom hon fram till taxiväxeln, där hon tyckte att de var ruskigt trögtänkta och började högljutt bokstavera "Va saaa jaaa...jag saa taxi till grrruppboendet på Yxbergsvägen...Yngve, Xerxes bergsvägen!!", till slut informerade telefonisten L8 om att hon ringt till Taxi Kurir i Stockholm... L8 gav upp, och lämnade över taxiansvaret till någon annan istället!

Väl nere på stan hamnade vi inne på Helt Enkelt, big surprise! Mycket folk, inget dansgolv (det vet man ju i och för sig om innan man går dit, men tycker i alla fall att det är lika synd varje gång) och full garderob, fast skoj ändå! Min största kalk-polis var även på plats, så jag blev lite svettig ett tag att jag skulle få en uppläxning efter noter, men det visade sig att han var ganska avslappnad på det området just igår, och som han sa själv idag så hade tydligen "filmen övergått till bildspel" någonstans kring midnatt... Konstigt det där... Det verkar alltid hända på Helt Enkelt... men what happens at HE stays at HE...

Änglar, finns de?

Trettonhelgen har hittills varit till belåtenhet. Vi har mest hållit oss på hemmaplan, vilket nog har behövts!

Igår gick vi till pulkabacken, jag, mannen, de två yngsta i barnaskaran, och två kompisar till mellanbarnet, en hel liten karavan :) Vi åkte pulka, bob (jo, jag envisas fortfarande med att kalla den så...) och brädor, otroligt skoj, förstår inte varför vi inte kan ta oss iväg oftare! Sedan gick vi till skridskobanan, fast vi inte hade skridskor med oss, men det verkade inget barn bry sig om. Vi byggde vardagsrum, toaletter, parkeringar och soffor. Jag var en kanon som sköt snöbollar! Tänk om man bara kunde ha hälften av sexåringarnas fantasi kvar... men jag gjorde mitt bästa för att hänga med i leken! Mannen, som kanske inte får någon guldmedalj i barn-lyhördhet, hade vi det laget gått hem med en som behövde ny blöja, och för att förbereda våffellunch :) Väl hemma med alla barn, pulkor och brädor, åts det våfflor för fullt, sedan blev det filmtajm för barnen, medan jag försökte mig på en kort löparrunda, innan jag gjorde en garderobsrensning. Jag skäms nästan när jag tänker på den stora klädhögen som blev resultatet...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Idag var det ett sorgtack i tidningen för dig C! Det är fortfarande så svårt att förstå att du inte finns här mer! Våra barn pratade mycket om döden igår, om hur gamla människor som de känt, har varit när de dött. De pratade mycket om gamla människor, kanske för att övertyga sig själva om att det faktiskt inte är vanligt att man dör när man är 40 år, att människor ofta lever längre... De pratade om sin snögubbe Bertil, som de sa blev 92 år innan han dog, "för nu är han verkligen död eftersom han ramlat omkull, han dog för att han blev sjuk när det blev varmare ute". Din dotter berättade att pappa brukar byta örhängen på henne ibland, om inte mormor hjälper henne.



Jag försöker lyssna, och ler ganska mycket när jag hör hur de resonerar, men vänder mig bort när jag känner hur tårarna börjar trilla. Det är så svårt att inte särbehandla din fina, lilla tjej just nu! Det känns som att jag skulle kunna göra vad som helst för henne! Fast när jag drog henne hela vägen hem på boben igår, så var det faktiskt mest för att byxorna var så blöta så att de trillade ner :) Hon är lika glad och bestämd som vanligt. Igår sa hon "jag får gå hem när jag vill idag, så jag kan äta hos er", "vad bra" sa jag, "åtminstone om du gillar våfflor med sylt och grädde"! Det gjorde hon! Fast när jag ringde och dubbelkollade med din mamma, var det inte riktigt det de kommit överens om, men jag tror nog att mormor tyckte att det var OK ändå! När det var dags att åka hem, sa dottern att hon ville stanna, men jag lovade henne att nästa gång hon kommer kan de fortsätta att titta på Kalle och Chokladfabriken, och äta upp pepparkakshuset, och då såg hon lite nöjdare ut igen :) Jag antar att det bästa är att vara precis som vanligt, men det är så svårt! Hon är ju lite du, fast i miniatyr!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Idag spelar mellanbarnet innebandy i Sandviken, hoppas det går bra! Han har med sig sin pappa och morfar Per som support :) Jag är hemma med de andra barnen, och har hunnit med en pulkasväng idag också, fast bara på Salamandervägen denna gång, men det räcker ganska långt när man bara är 1,5 år.

I kväll blir det musfest hemma hos L8, skoj! Det är inte varje dag jag går på tjejfest! Så nu sitter jag med riktigt seriösa funderingar som: vad ska jag ha på mig? vilka skor blir bäst? eller ska jag stövlar? hur kallt är det? vilken jacka blir bäst? behöver jag kanske en kofta (tantvarning på den?) kommer vi att åka vidare? eller stannar vi kvar? Frågorna är många, svaren kommer nog så småningom när allt faller på plats! Men visst vore det skoj att gå ut och göra stan lite osäker?! Jo, jag tror nog att det blir så!

Kalk, kalk, kalk

Som jag nämnt tidigare har jag börjat med en liten kur som förhoppningsvis ska göra att mitt immunförsvar blir lite starkare, jag är så less på att vara sjuk titt som tätt! Goda råd har varit dyra, och nu testar jag ett av dessa dyra råd!

I kuren ingår även en typ av avgiftningsfas á la Anna Skipper. Plikttrogen som jag är blandar jag varje morgon en härlig (jag försöker åtminstone intala mig att den är det...) drink, bestående av nypon, nässlor, hel havre, dinkelkli och linfröolja, mmmm! På eftermiddagen är det tänkt att jag ska dricka ett örtte, och dessutom äta upp sumpen, men någonstans där går nog min nyttighetsgräns!! Det är även tänkt att jag ska strö dinkelkli på allt jag äter (just det lilla momentet händer det också att jag hoppar över... "Sushi! Vad gott! Det häller jag gärna en hög dinkelkli över!" Eller inte...), och peta i mig lite nyttiga bakterier (typ A-fil, fast i tokkoncentrerad form).

Alla dessa nyttigheter äts som en "omstart" för att kroppen ska bli lite piggare och ladda om, hur länge den omstart ska pågå är lite oklar, men åtminstone i sju veckor... Sedan har vi då själva huvudnumret: KALK! Jag skottar in en matsked kalkpulver i munnen och sköljer ner med vatten, morgon och kväll! "Och?", kanske en del undrar... Kom hit och prova själv så ska du få se... Det är inte skoj! Kalket ingår visserligen i omstarts-kuren, men det är även kalket det är tänkt att man ska fortsätta äta sedan, för att hålla kroppens pH-värde på en bättre nivå.



När en detox pågår finns det vissa saker som man bör avstå ifrån; kaffe (funkar utmärkt att avstå ifrån), te, Coca Cola, choklad, ost och vin (=alkohol)!! Hallå?! Hallåååå???!! Hur ska jag överleva detta? De fem sistnämnda godsakerna är ju typ det jag lever av!! OK, jag dricker inte vin varje dag... men då dricker jag Cola light istället! Det är liksom min grej, det är alltid det jag fyller i under "last", eller om man ska presentera sig när man är på kurs och måste berätta något som sig själv, då brukar jag alltid säga att jag inte klarar mig utan Cola light och choklad! Te har visat sig också vara en sådan sak jag har väldigt svårt att vara utan, normalt dricker jag minst tre koppar te per dag, vad ska jag nu dricka? Svärmor dricker varmvatten efter att Friggs slutade tillverka hennes favoritörtte, men varmvatten är inte gott! Ost och vin... behöver jag verkligen förklara? (Om nu någon ny bloggläsare skulle ha dykt upp är det bara att klicka sig några inlägg bort för att förstå vad jag menar.)

Under detox-perioden är det inte säkert att man mår så där toppenbra heller... Jag fick det beskrivet som att "man måste backa ut från sin krämpor, och ofta återuppleva många av dem igen". En spännande tanke, som jag redan blivit varse är ganska sann... Dessutom är det en del som händer i kroppen, vilket gör att man blir ganska trött, igår satte jag ett nytt rekord när jag toksomnade sittande i soffan 19.15, före alla tre barn! Mannen som brukar vara mindre nöjd när jag somnar vid 22... Ni kan bara föreställa er vilken rolig spelevink jag är just nu :)

Fast det kanske är värt det? Hoppas verkligen att det ger resultat, annars vet jag någon som kommer att få höra det här väldigt länge, och kanske även blir skyldig mig något glas vin?!

Och om någon ser mig fuska, hoppas jag att ni inte skvallrar. Om jag skulle fuska, så gör jag det ju bara för mig själv :)

Trettondagsaftonsbak

Jag börjar misstänka att minstingen ärvt min extremt dåliga kaksmetskaraktär...

Årskrönika 2010

Den här tiden på året är det populärt med årskrönikor. Min favorit alla kategorier är "Året med kungafamiljen", som sändes igår. Jag blev lite inspirerad, och funderade lite på vad vi gjort i vår familj under 2010. Inte något speciellt, tänkte jag först... sedan började jag kika på lite bilder, och jo, visst har vi hunnit med en del... När jag tänker tillbaka på 2010, tänker jag på ett år med en del resor, ett gäng grymma förkylningar och skumma virus, men också en hel del tid tillsammans med familjen och goda vänner. Här kommer ett litet axplock i bildform, av vad vi har haft för oss det senaste året!


Vintern 2010
I januari och februari tog vi det ganska lugnt på hemmaplan. Mannen var iväg en sväng till Sälen med gubbarna, men den resan finns inte dokumenterad i bild, vilket jag misstänker att vi ska vara tacksamma för ;) Vi åkte pulka, sjöng Singstar, lärde minstingen att äta glass, vi målade om köket, och resten av familjen spöade mig i bowling!

Mars - april
På sportlovet åkte vi till Uppsala, dotterns "hemland", som hon brukar säga, eftersom hon är född där :) Vi besökte Pelle Svanslös hus och domkyrkan där vi tittade på dopfunten som dottern döptes i, nästan exakt 8 år tidigare. Vi firade även påsk med söta påskkärringar, bevistade kusin Inez dop, och bättrade på solbrännan i snödrivorna utanför vårt hus.


Idre
I april åkte vi till Idre tillsammans med familjen Stenborg. Vi var där i en hel vecka, och var tacksamma över att det inte var snöstorm varje dag, som gången innan vi var där tillsammans... Vi var bland de första ut i backen nästan varje dag, och ibland även bland de sista att komma hem :) Höjdpunkten för barnen denna vecka var nog att vi bodde i samma hus som Eric Saade och Molly Sandén, men jag vet inte om föremålen för barnens beundran var lika nöjda med att dela hus med familjen Annorlunda!


Åland
Sista april firades tillsammans med familjen Andersson på Åland. Vi drack mjöd och åt munkar, enligt den åländska traditionen. Vi drack även öl, bastade, och åt mycket god mat, som vår alldeles egen Ålands-tradition bjuder :)


Maj
I början av maj hade vi en riktig heldag på Gröna Lund! Vi åkte karuseller (mammorna i gänget åkte fritt fall, oj så skoj det var!! :)), åt hamburgare, sockervadd, och gick i Lustiga Huset. Vi avslutade kvällen med middag inne på Grönan, innan vi packade in oss i bilarna och styrde hemåt i den sena vårkvällen. Hoppas att denna dag blir något vi gör om igen!


Johan 1 år
Den 7 maj fyllde minstingen 1 år! Det firades som sig bör, med tårta och paket!


Alcossebre
I slutet av maj åkte jag, lillasyster, mamma, och mammas bästis på en semesterresa till spanska Alcossebre. Fokus på resan var sol, strand, bad, vin och tapas :)


Juni
I juni åkte hela familjen till Rhodos en vecka. Vi hade det toppen! Vi badade i havet och i poolen, åt god mat, och bara tog det lugnt. Alla är ense om att vi gärna åker tillbaka dit, gärna snart!

Juni bjöd även på kompis Ls stora 35-årsfest på Engeltofta, och en tjejresa tillsammans med L och A, med Birka Paradise, men tyvärr är bilder från dessa happenings försnillade :(


Sommar
En tur till Leksand Sommarland hanns med i början av sommaren. Oj, så skoj det var! Jag har inte varit där sedan jag var 10 år, men hoppas att det inte dröjer lika länge innan jag kommer dit igen! Kvällen avslutades på Lisskulla hos L8 och J, med kvällsdopp i Siljan, grillning, och chillande vid stranden ända in på småtimmarna!



Hemma på Salamandervägen blev det en hel del vattenlek, och minstingen lärde sig att gå ordentligt! Jag stiftade även bekantskap, the hard way, med fenomenet pinjemun :( Fast nu äter jag i alla fall pesto igen :)



Mellanbarnet fyllde 6 år, det firades med paket och tårta! Lego och hockeyskydd var en del av presenterna :)



I slutet av juli återvände vi till Åland. Denna gång badade vi ännu mer bastu, drack ännu mer öl, och åt nog nästan ännu mer mat! Havet var helt fantastiskt ljummet, så vi badade lääänge. Barnen åt pizza, sittande i transportlådor, vi besökte Pommern, åkte båt, förundrades över det vackra månskenet, och lagade mat i bar överkropp!



I slutet av sommaren utökades familjen med lille Luke Skywalker. Vi fick även besök av kusinerna som vi tog med till Sveriges Järnvägsmuseum.


Kusinträff
I augusti åkte vi ett par svängar till Katrineholm, dels för att ta ett sista avsked av mannens farmor, och dels för att närvara vid mannens kusinträff. Kusinträffen var ett heldagsevenamang med brännboll och korvgrillning på dagen, och sedan partaj med femkamp och middag på kvällen. Skoj hade vi!


September
I september åkte jag med jobbet till Berlin. Vi hade jättetrevliga dagar där. Återigen intogs en hel del mat, vi besökte både historiska platser, och mindre historiska platser som bland annat en lagerlokal i stadens utkanter mitt i natten, men det är en helt annan historia... Självklart lärde vi oss även en massa nytt om revision!


Oktober
I oktober åkte jag och mannen iväg på tu man hand till norra Italien. Vi besökte Bergamo och Bellagio. Trots att vi hade kunnat önska mer av vädret, hade vi en fantastisk resa som präglades av goda italienska viner, ostar, charkuterier, pasta, vackra byggnader och ett landskap that takes your breath away. Can´t wait to go back!



Under hösten hann jag även med en tjejhelg med Lunda-brudarna i Stockholm. Jag fann Odd Molly, och tatuerade mig. Vi firade även Halloween, var på Tutti Frutti-konsert, och, om någon mot förmodan missat det: jag kramades med Martin Stenmarck!



Den 8 oktober fyllde vår partyprinsessa 9 år! Detta firades i dagarna två, med pyjamasparty och sedvanligt tårtkalas.


November
I november åkte vi till Thailand tillsammans med familjen Stenborg. Vi hade otroligt skoj, kan man ha annat när man reser tllsammans med L8?!


December
Väl hemma från Thailand kastades vi direkt in i alla julbestyr! Vi fick även det tragiska beskedet att C lämnat oss, vilket gjorde december till en tung månad på vissa sätt. Julen firades hemma tillsammans med mor- och farföräldrar och ett gäng syskon. Inför nyår styrde vi mot Stockholm, besökte Naturhistoriska, och skålade in det nya året hos svägerska A med familj!

Med facit på hand var 2010 helt klart ett relativt intensivt år... Konstigt, det känns inte alls så när man är mitt uppe i det! Om 2011 bara blir hälften så händelserikt får jag nog vara nöjd!

Tack alla som förgyllt det senaste året! Tack Anderssons och Stenborgs för att familjen Annorlunda har fått komma och våldgästa er under året (det blev ganska tydligt att det faktiskt är så när man går igenom bildskörden för året...), och för all support närhelst det behövts, ni (och era stugor) är fantastiska, jag är så tacksam över att ha vänner som ni!

Extra-man sökes, eller kanske inte...

Idag har jag varit in och smygjobbat lite, den enda dagen under jul- och nyår som jag tänkt jobba faktiskt! Från början hade jag tänkt börja jobba ordentligt idag, men efter att dottern gråtit för att hon var det enda barnet på fritids från hennes klass, föll jag till föga och tog semester några dagar till. Idag har storbarnen varit hos mormor, de åkte dit redan igår, hade sleepover i sin mosters rum, och idag bjöds det på en alltför lång sovmorgon, sen frukost, 3 D-bio, och lunch på sena eftermiddagen... Tack mamma för all hjälp! Minstingen har varit på förskolan, och mannen är återigen på tjänsteresa, fast denna gång inte till någon spännande ort i norra Italien, istället har han haft fyra tågbyten och hamnat i Bengtsfors!

I januari ska mannen vara bortrest tre av fyra veckor. Han är inte borta hela veckorna, men en stor del av dem. Idag när jag pratade om detta lite under fikat på jobbet, fick jag förståelse från JB som också är själv med sina barn en hel del eftersom hans fru pendlar till Uppsala under en ettårsperiod. Han hade till och med föreslagit för sin fru att hon kanske borde skaffa en till man, för JB känner själv att det är lite tufft att fixa vardagen på egen hand! Jag förstår honom!! Men istället för att föreslå för mannen att han borde skaffa sig en till fru, har tanken slagit mig att jag kanske borde ha en extra-man, en sån som man bara kan plocka upp ur byrån när man behöver honom :) och sedan stoppa tillbaka honom när han inte är till någon nytta längre!

När jag är själv skulle jag behöva en extra-man som hämtar och lämnar barn, skottar snö, fixar med bilen, badar barn, åker och handlar, är hemma med barnen så att jag kan ta mig ut och springa, löser konflikter mellan storbarnen, säger "sluta" åt storbarnen 100 ggr/kväll (det är hälften av de totala antalet gånger de behöver höra det ordet per kväll...), är mina öron på natten när barnen vaknar, och bär in mig till sängen när jag somnat i soffan. Efter att jag förklarat detta tyckte bandyspelaren att det nog inte var en extra-man jag sökte, utan en robot... Han kanske har rätt... fast en robot känns lite tråkigt...

Jag kanske lika gärna kan lägga ner hela idén, och istället bestämma mig för att hålla näsan över vattnet med hjälp av mamma och syster de perioder mannen är borta, och längta lite efter att mannen kommer hem istället. För att ha någon att prata med och någon att krypa upp till i soffan och somna i knät hos de kvällar han är hemma, är värt att vänta på, och det kan nog ingen robot i världen ändra på!

Gott nytt år!

Nu är vi hemma igen, efter att ha firat det nya året i storstan! Vi åkte ner redan i torsdags för att hinna vara lite kulturella genom att besöka Naturhistoriska Riksmuséet, som det så pampigt heter. Det är nog barnens favoritmuseum alla kategorier, och jag kunde konstatera att detta var vårt tredje besök på 1,5 år... Det kanske finns någon sorts stammis-rabatt? Denna gång hittade även in till mineral-utställningen "Skatter från jordens inre", det låter hur beige som helst, men var tvärtom gnistrande vackert :) åtminstone för en gammal stensamlare som jag!



Efter fikapaus och en titt på svenska djur (barnen vill alltid gå dit för att deras halvdöva mamma ska få gå in i myggkuren och lyssna hur en mygga låter, något jag aldrig hör annars... en ganska positiv sida med mitt funktionshinder gissar jag ;)), och dinosarna, åkte vi vidare till mannens syster med familj på Ekerö där vi skulle fira nyår.

Nyårsaftons dag bjöd på strålande väder, pulkaåkning, inhandling av det sista inför kvällens middag, pannkakslunch, och sedan föreberedelser och piffning inför kvällen!



Den här helgen har det verkligen slagit mig hur stor min lilla tjej har börjat bli, både på gott och ont... Hon nöjer sig inte med att bli parkerad framför en film, eller bli mutad med något för att stå ut med att leka med sina yngre bröder och kusiner. Däremot tycker hon det är helt OK att hänga med oss vuxna, så i helgen har hon både stekt pannkakor, varit med och fixat potatisgratäng, samt extraknäckt som blogassistent i form av fotograf :) Hon mjuknade även något när snälla faster A letade fram, och donerade, sin gamla hår-våffeltång anno ca 1988 (?). När dottern badats, fått håret tvättat med tjusigt salongs-schampo, håret våfflat, glitterögonskugga på ögonlocken, och nya festblåsan på, då såg hon riktigt nöjd ut!



Vid 17-tiden ramlade ytterligare två familjer in genom dörrarna på Siltgränd, så det nya året inväntades tillsammans med tio barn och åtta vuxna, vilket kalas det blev!



Inför 12-slaget trotsade vi kylan och gick ut och smällde lite raketer. Alla barn, utom de allra minsta hade lyckats hålla sig vakna, och tyckte nog att det var himla spännande att få gå ut mitt i natten och kika på alla fyrverkerier som lyste upp himlen.



Efter skålande i champagne, fyrverkerier, och läggning av trötta, små barn, chillade vi andra en stund... och rundade av en otroligt trevlig kväll, tack A & F!

Gott nytt år!