VAB eller inte?

Precis när jag hade betalat min lunch, stod med min Cola light i handen (ja, jag fuskar, jag erkänner, och jag står för det!), och precis skulle börja plocka mat från den kombinerade sushi/kinamats-buffén, började min mobil ringa. På displayen såg jag ett nummer man inte vill se; nämligen det från dagis! "Dags att säga hej då, dags att säga hej då" (har tittat för mycket på Teletubbies den senaste tiden...)ringde det i mitt huvud. Dagisfröken K (jo, hon är säkert förskollärare, men på mitt språk heter det dagisfröken, men jag menar inte att såra eller förolämpa någon för det) talade om att det nog var dags att hämta hem minstingen, de hade bytt två mindre trevliga blöjor på honom under förmiddagen, och hon hann även informera om att det går magsjuka... Jag förklarade att jag precis betalat min mat, och skulle börja äta, och då förbarmade de sig över minstingen (eller kanske mig?) under hans sovtid också eftersom barnen ändå sover utomhus i sina egna vagnar. Tack!

Kvällslek

På eftermiddagen, när minstingen vaknat, åkte jag och hämtade honom, och storbarnen, och en kompis. Minstingen beter sig precis som vanligt; dvs han blir jättearg om inte Teletubbies visas non stop, om han tittar eller inte spelar ingen roll, de ska bara finnas där i bakgrunden, han vill helst leka hela tiden med storasysters kompisar, om han inte får det står han och bankar på dörren de gömt sig bakom, och gråter så att krokodiltårarna rullar, om han hittar på något hyss och jag kommer på honom skriker han "stopp" (fast på sitt språk) och håller upp handen i en "talk to my hand-pose", han skjuter fram stolar till alla tänkbara och otänkbara platser för att nå förbjudna saker, han tycker att mitt knä är den bästa platsen på hela jorden (vilket är hur mysigt som helst och ett av mammans privilegier, men tiden räcker inte till för att sitta så 24 timmar/dygn, hur mycket jag än skulle vilja, men en 1,5-åring har inte den förståelsen), när jag reser mig upp följer han med och håller sina små händer stenhårt fast i mina byxor, fast idag har jag strumpbyxor, och då gör det ganska ont... Ja, så har jag det. En läskig blöja till är bytt efter hemkomsten... Den stora frågan är nu: dagis eller inte dagis i morgon? Gränsfall? Det är sådana här gånger det är bra att vara två, så att man har någon att bolla idéer med... Jag saknar dig Daniel, mycket! Kom hem snart!