Helgen har dock bjudit på lite lagom trevliga aktiviteter för hela familjen. I lördags var vi en sväng på stan (ja, alla fem faktiskt), rea-shoppade lite, eller kanske ganska mycket eftersom dottern lite oroande hade bekänt för sin pappa att hon undrade hur jag kunde handla hela tiden när vi faktiskt måste spara om vi ska kunna resa... Den sanna rea-andan har uppenbarligen inte fått riktig grogrund hos 9-åringen, ännu :) Lunch intogs på pop corn-restaurangen (O'Learys), och jag beställde återigen min nya favorit: Rocky-hamburgaren med mozzarella och basilikadressing, och tänka sig, den var lika god igen! Mellanbarnet var helnöjd (efter att han fått mat, lider av samma syndrom som jag; tokarg vid lågt blodsocker...); hamburgare och diverse matcher på otaliga TV-apparater, kan det bli bättre?! Dottern var också nöjd; pop corn, läsk, fish n' chips och kristallkrona inne på den parfymdoftande toaletten :) Minstingen fick kritor att tugga på, och mannen fick dricka öl (den starkare varianten) till lunch, det finns något för alla på pop corn-restaurangen!
Lördag kväll tillbringades hemma hos mamma och Per som fyllde 57 år! Tack för fantastiskt god Plura-middag!
Igår gick mannen, tillsammans med fem barn, till pulkabacken, och jag fick en joggingtur alldeles för mig själv!
Sedan bytte jag överkast, till det nya som jag köpte på rean på Hemtex förra söndagen, det blev helt OK! Kände dock att kuddarna jag hade innan, och gardinerna, inte alls passade längre... så tokigt... nya gardiner måste upp, och nya kuddar fixas, så det kan bli!
Fam Löfgren Andersson kom och fikade en sväng, och som av en händelse blev en resa klubbad och klar :) I september åker vi till Rhodos och hälsar på Lollo och Bernie igen (tredje gången gillt för min del...), lovely!
Nu ska jag återgå till gräsänkelivet, och alla barn. Idag när jag hämtade barnen i skolan, och försökte svara på om det är himlen eller molnen som blir rosa, och himlen eller molnen som blir blå, och gick med myrsteg ut från dagis med en varm, knubbig, minihand i min, då tänkte jag att det är egentligen inte det som är tråkigt med att vara själv, att lämna och hämta barn och sköta markservicen. Barnen lyfter snarare gräsnkedagarna; tiden med dem ger mycket skratt, kloka funderingar och mycket kärlek, även om inte varje stund är sådan... man får casha in ganska mycket tjafsande också, fast det glömmer man helt i de andra stunderna... Det tråkiga med att vara själv är att jag saknar Daniel så otroligt mycket... Fast jag har tur, tanken är ju att han kommer hem snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar