Idag har jag varit in och smygjobbat lite, den enda dagen under jul- och nyår som jag tänkt jobba faktiskt! Från början hade jag tänkt börja jobba ordentligt idag, men efter att dottern gråtit för att hon var det enda barnet på fritids från hennes klass, föll jag till föga och tog semester några dagar till. Idag har storbarnen varit hos mormor, de åkte dit redan igår, hade sleepover i sin mosters rum, och idag bjöds det på en alltför lång sovmorgon, sen frukost, 3 D-bio, och lunch på sena eftermiddagen... Tack mamma för all hjälp! Minstingen har varit på förskolan, och mannen är återigen på tjänsteresa, fast denna gång inte till någon spännande ort i norra Italien, istället har han haft fyra tågbyten och hamnat i Bengtsfors!
I januari ska mannen vara bortrest tre av fyra veckor. Han är inte borta hela veckorna, men en stor del av dem. Idag när jag pratade om detta lite under fikat på jobbet, fick jag förståelse från JB som också är själv med sina barn en hel del eftersom hans fru pendlar till Uppsala under en ettårsperiod. Han hade till och med föreslagit för sin fru att hon kanske borde skaffa en till man, för JB känner själv att det är lite tufft att fixa vardagen på egen hand! Jag förstår honom!! Men istället för att föreslå för mannen att han borde skaffa sig en till fru, har tanken slagit mig att jag kanske borde ha en extra-man, en sån som man bara kan plocka upp ur byrån när man behöver honom :) och sedan stoppa tillbaka honom när han inte är till någon nytta längre!
När jag är själv skulle jag behöva en extra-man som hämtar och lämnar barn, skottar snö, fixar med bilen, badar barn, åker och handlar, är hemma med barnen så att jag kan ta mig ut och springa, löser konflikter mellan storbarnen, säger "sluta" åt storbarnen 100 ggr/kväll (det är hälften av de totala antalet gånger de behöver höra det ordet per kväll...), är mina öron på natten när barnen vaknar, och bär in mig till sängen när jag somnat i soffan. Efter att jag förklarat detta tyckte bandyspelaren att det nog inte var en extra-man jag sökte, utan en robot... Han kanske har rätt... fast en robot känns lite tråkigt...
Jag kanske lika gärna kan lägga ner hela idén, och istället bestämma mig för att hålla näsan över vattnet med hjälp av mamma och syster de perioder mannen är borta, och längta lite efter att mannen kommer hem istället. För att ha någon att prata med och någon att krypa upp till i soffan och somna i knät hos de kvällar han är hemma, är värt att vänta på, och det kan nog ingen robot i världen ändra på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar