Så himla trött! Tänkte först att det måste vara något allvarligt fel, så här länge brukar inte ens jag vara trött efter en lördag på lokal! Sedan slog det mig att min privata kalk-coach nämnt att han var så trött att han till och med somnade på jobbet när han började med detox-kuren. Jag dubbelkollade det normala i denna extrema trötthet, med den riktiga kalk-experten Sara, svaret jag fick bekräftade mina misstankar:
"Ja, absolut! Kroppen vill gärna ha sömn och vila när den går igenom läkning och omstart. Lyssna på kroppen så mycket du kan. Alla värden i kroppen kan gå lite hit och dit i omställningen innan det stabiliserar sig på en mer balanserad nivå."
Hur länge den här omställningen ska pågå står skrivet i stjärnorna, men jag hoppas att den får ett slut ganska snart. För när jag är trött beter jag mig ungefär som när jag inte fått något att äta trots att min mat-och-sov-klocka har ringt för länge sedan, på det sättet är jag väldigt lik Skalman faktiskt! Jag är med andra ord inte alls speciellt trevlig... I morse, när mannen äntligen kommit hem från sin tre dagar långa tjänsteresa, tyckte jag nog att han var lite väl mycket i vägen när han fick för sig att både borsta tänderna vid köksbänken (varför gör han inte det i badrummet??! extremt irriterande just idag) och öppna post (kan man annars göra inne i det rum som avsetts för bl a just detta, det rum han kallar kontoret, och som vi enligt honom har ett sådant behov av att vi var tvungna att bygga ut huset när jag väntade minstingen)över hela köksbänken, precis samtidigt som jag skulle blanda min detox-shake. Jag upplyste honom om att köket varken är ett badrum eller kontor, då fick jag till svar att det inte är ett hälsohem heller!! Det var nära att disktrasan fick sig en flygtur igen!!
Mitt rationella jag, som vid mat- och sovbrist lätt går och gömmer sig, säger mig att jag kanske är lite väl stingslig och nog borde försöka skärpa mig, men det är så svårt! Jag kan bara hoppas att alla stackare i min närhet har överseende med mitt humör just nu... Som tur är har jag mina ljusa stunder också, även idag. Jag trodde verkligen inte att något skulle kunna få mig på bra humör idag, men så kom jag hem och spenderade lite tid med världens sötaste toddler! Han är så skoj just nu! Han har börjat prata, och härma det mesta man gör, och så är han väldigt bra på att ge sin sura mamma kramar... och med de där små, tjocka armarna runt halsen är det svårt att inte få ett lyckorus!
Älskade lilla kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar