Gosh! Vad trött man kan bli av att vara hemma själv med kottarna! Eller så har de där knappt fyra timmarnas sömn (med avbrott för kisspaus någonstans i mitten) efter musfesten satt sina spår... kanske är det kombinationen? Skillnaden när man går ut och svirar nu för tiden är att man alltid vaknar mycket tidigare än förr, morgonen efter. Livet drar igång här hemma oavsett om jag har haft en musig :) hemmakväll eller slagit klackarna i taket på lokal kvällen innan. Barnen tar oftast ingen hänsyn till att jag skulle behöva sova åtminstone till 12. Ärligt talat vet jag inte om jag skulle klara av att sova så länge nu...
I tonåren kunde jag lätt sova till 14 om jag fick, vilket inte gladde mina föräldrar särskilt mycket... Framför allt hemma hos pappa var det väldigt enkelt att sova väldigt länge, för där hade jag inga småsyskon som drog igång dagen klockan 7. Jag hade däremot en pappa som hade sina principer och regler, och där ingick inte att få sova till 14, så skillnaden var nog egentligen bara hårfin, var jag sov någonstans.
En annan skillnad är att man oftast inte kan ligga och dra sig i sängen, eller ligga i soffan och pilla sig i naveln, dricka cola, äta chips och pizza hela dagen, bara för att man varit ute länge kvällen innan. Oftast är det ett gäng aktiviteter som ska genomföras, så det är bara att kravla upp ur sängen och kavla upp ärmarna. I söndags spelade mannen hockey-bockey (även om han envisas med att kalla det hockey... mellanbarnet undrar på fullaste allvar varför pappan inte får vara med i Brynäs :)), och sedan var det dags att plocka undan alla julsaker, vilken tid det tar!! Framför allt när man måste byta gardiner, stryka och damma och greja... inte alls någon bra dagen-efter-syssla. Vi hade fullt upp så länge att vi inte fick middag förrän 20.00! Då hade mannen redan hunnit tala om för mig ett par timmar tidigare att det nog var dags att äta minst en banan för min del... (Jag har en förmåga att bli lite arg när jag inte får mat i tid, om nu någon mot förmodan skulle ha missat det...)
En av mina största konster, är att jag är expert på att just sova, vilket ibland kan vara irriterande för omgivningen... Tyvärr är jag inte expert på att sova när jag är själv hemma, jag ligger på helspänn för att jag vet att jag inte hör om barnen vaknar... Natten som var kom dottern in och väckte mig för att minstingen stod och vrålade i sin spjälsäng, stackars lilla barn! Nu kan man ju fråga sig varför jag sitter här, när jag gott och väl kan gå och lägga mig och åtminstone göra mitt bästa för att försöka ta igen lite förlorad sömn, så att jag inte ser lika mycket ut som Spöket Laban i morgon som jag gjort idag...
Fast å andra sidan visar det sig att Spöket Laban är ganska söt, så det kanske inte gör så mycket om jag är lite trött ibland :)
Go´ natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar