Trettonhelgen har hittills varit till belåtenhet. Vi har mest hållit oss på hemmaplan, vilket nog har behövts!
Igår gick vi till pulkabacken, jag, mannen, de två yngsta i barnaskaran, och två kompisar till mellanbarnet, en hel liten karavan :) Vi åkte pulka, bob (jo, jag envisas fortfarande med att kalla den så...) och brädor, otroligt skoj, förstår inte varför vi inte kan ta oss iväg oftare! Sedan gick vi till skridskobanan, fast vi inte hade skridskor med oss, men det verkade inget barn bry sig om. Vi byggde vardagsrum, toaletter, parkeringar och soffor. Jag var en kanon som sköt snöbollar! Tänk om man bara kunde ha hälften av sexåringarnas fantasi kvar... men jag gjorde mitt bästa för att hänga med i leken! Mannen, som kanske inte får någon guldmedalj i barn-lyhördhet, hade vi det laget gått hem med en som behövde ny blöja, och för att förbereda våffellunch :) Väl hemma med alla barn, pulkor och brädor, åts det våfflor för fullt, sedan blev det filmtajm för barnen, medan jag försökte mig på en kort löparrunda, innan jag gjorde en garderobsrensning. Jag skäms nästan när jag tänker på den stora klädhögen som blev resultatet...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Idag var det ett sorgtack i tidningen för dig C! Det är fortfarande så svårt att förstå att du inte finns här mer! Våra barn pratade mycket om döden igår, om hur gamla människor som de känt, har varit när de dött. De pratade mycket om gamla människor, kanske för att övertyga sig själva om att det faktiskt inte är vanligt att man dör när man är 40 år, att människor ofta lever längre... De pratade om sin snögubbe Bertil, som de sa blev 92 år innan han dog, "för nu är han verkligen död eftersom han ramlat omkull, han dog för att han blev sjuk när det blev varmare ute". Din dotter berättade att pappa brukar byta örhängen på henne ibland, om inte mormor hjälper henne.
Jag försöker lyssna, och ler ganska mycket när jag hör hur de resonerar, men vänder mig bort när jag känner hur tårarna börjar trilla. Det är så svårt att inte särbehandla din fina, lilla tjej just nu! Det känns som att jag skulle kunna göra vad som helst för henne! Fast när jag drog henne hela vägen hem på boben igår, så var det faktiskt mest för att byxorna var så blöta så att de trillade ner :) Hon är lika glad och bestämd som vanligt. Igår sa hon "jag får gå hem när jag vill idag, så jag kan äta hos er", "vad bra" sa jag, "åtminstone om du gillar våfflor med sylt och grädde"! Det gjorde hon! Fast när jag ringde och dubbelkollade med din mamma, var det inte riktigt det de kommit överens om, men jag tror nog att mormor tyckte att det var OK ändå! När det var dags att åka hem, sa dottern att hon ville stanna, men jag lovade henne att nästa gång hon kommer kan de fortsätta att titta på Kalle och Chokladfabriken, och äta upp pepparkakshuset, och då såg hon lite nöjdare ut igen :) Jag antar att det bästa är att vara precis som vanligt, men det är så svårt! Hon är ju lite du, fast i miniatyr!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Idag spelar mellanbarnet innebandy i Sandviken, hoppas det går bra! Han har med sig sin pappa och morfar Per som support :) Jag är hemma med de andra barnen, och har hunnit med en pulkasväng idag också, fast bara på Salamandervägen denna gång, men det räcker ganska långt när man bara är 1,5 år.
I kväll blir det musfest hemma hos L8, skoj! Det är inte varje dag jag går på tjejfest! Så nu sitter jag med riktigt seriösa funderingar som: vad ska jag ha på mig? vilka skor blir bäst? eller ska jag stövlar? hur kallt är det? vilken jacka blir bäst? behöver jag kanske en kofta (tantvarning på den?) kommer vi att åka vidare? eller stannar vi kvar? Frågorna är många, svaren kommer nog så småningom när allt faller på plats! Men visst vore det skoj att gå ut och göra stan lite osäker?! Jo, jag tror nog att det blir så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar