Första advent

I år har jag varit lite modern och köpt siffror att trycka på blockljus :) Den klassiska adventsljusstaken finns också framme, men där brukar vi bara hinna elda en kort stund innan ljuset, enligt mannen, måste släckas för att avståndet till nästa ljus ska bli snyggt och enhetligt... Med blockljusen hoppas jag att ljuset ska få kunna vara tänt lite längre!

Idag har vi åkt tur och retur till Uppsala för att hämta dottern, och säga hej till barnens farmor och farfar. Vi åt lunch tillsammans, och jag hade kanske egentligen tänkt mig en lunch som inte innefattade Originalmålet på Max, men vädret gjorde att vi nog alla kände oss ganska nöjda bara vi fick tak över huvudet, och accepterade således att bli inblåsta på hamburgerrestaurangen. Barnen var förstås mycket nöjda över valet av lunchställe, vilket gjorde att vi som är lite mer vuxna också kunde kännas oss ganska nöjda :)

Väl hemma igen var det dags för det årliga pepparkaksbaket under ledning av mannen. Normalt sett brukar jag vara degraderad till att endast få sköta gräddningen, och efter förra årets lilla fadäs då jag tappade en plåt nygräddade kakor i golvet var jag lite osäker på om jag skulle få vistas i samma rum som pepparkaksbaket över huvud taget. Döm av min förvåning när jag till och med fick hjälpa till med kavling av deg och komma med smarta tips till barnen!

(Däremellan agerade jag även vårdare till minstingen som är sjuk igen. Väldigt många skumma prickar på benen och över 39 graders feber. I morgon blir det nog ett telefonsamtal till hälsocentralen.)

Än så länge får jag hålla till vid köksbordet. Det är bara de med en speciell pepparkakskunskap som får stå vid den högre, mer bekväma köksbänken (det syns ganska tydligt på bilden vem som besitter den kunskapen hos Fam Annorlunda). Jag misstänker att jag är dömd att vara vid köksbordet. Till och med barnen har betydligt bättre tålamod än jag när det gäller just denna typ av bakning.



Mannens plåt.



Det är viktigt att ha Ronald Mc Donald-kakor,

Ahlgrens bilar- och Muminkakor,

kungakronekakor, dinosauriekakor och egenhändigt skurna kakor!

Minstingen var med och kavlade en liten stund. All kavling resulterade i EN kaka.

Herr Noggrann af Pepparkaka. Undrar vem han har ärvt det av?

En del av skörden. Jag kommer inte riktigt ihåg om mannen har gjort de till vänster eller de till höger...

Mina fina (långhåriga) killar!

Kvällen har avslutats med glögg, pepparkakor och lussekatter. Lillasyster har gjort oss sällskap. Om några dagar åker hon till San Fransisco för att se Metallica, hon kommer inte hem förrän på Lucia! Det känns lite ensamt redan innan hon har åkt...

Nu Love Actually! ...och dra på trissor, utspelar den sig inte i London?! Härliga minnen sveper förbi :)

Hoppas alla har en trevlig första advent, och att det kommer lite snö snart!

Högt upp på berget Kilimanjaro!

He made it!

Grattis Freddie!

Jag ser fram emot nästa nyårslöfte!

Dagen före första advent

Idag har jag skjutsat dottern till Uppsala-tåget för en helg tillsammans med farmor och farfar. De har lånat Ebbas farbrors lägenhet. Han bestiger Kilimanjaro för tillfället. Undrar hur det går...?

För övrigt har vi...

...adventspyntat lite...

smakat av den hemmagjorda pepparkaksdegen (ganska mycket)...

...godkänt julpyntet...

...bakat något avancerat med saffransdeg...



...



...själv gick jag all in på klassiska lussekatter...



...men de blev nog extra stabila i år eftersom jag, samtidigt som jag bakade, gick in mina nyinköpta, fotriktiga skor som jag ska visa upp på den ortopedtekniska kliniken på måndag!



Så här blev resultatet! Synd att det inte finns en doft-funktion på blogspot...

Hemresan

Känslan när man möts av en avgångstavla där det står "CANCELLED" är inte rolig.

Vår sista morgon i London tog vi det ganska lugnt. Vi åt frukost i vanlig ordning. En lång och, i mitt fall, extremt onyttig frukost i Executive Lounge, innan vi packade ner det sista i väskorna och hoppade in i taxin som skulle ta oss till flygplatsen strax före 11. Vi valde att åka i god tid, eftersom vi ville hinna shoppa lite på flygplatsen, L hade redan dagen innan kontrollerat vilka butiker som fanns på terminalen vi skulle flyga ifrån.

Väl i taxin fascinerades vi av den nästan vackra, helt kompakta dimman som lindade in staden som i bomull. Jag hörde mig själv säga "Vad häftigt! Man ser ju nästan ingenting!"... Någonstans där borde någon form av orolighetsradar inför flygningen vi hade framför oss ha gått igång, men icke! Åtminstone inte hos mig. Flygplanen är väl utrustade med massor av bra mätinstrument och flyger ju i nästan vilka väder som helst! Eller?

Vi tog adjö av den snälla taxi-chauffören och klev in på terminalen. Där möttes vi av en stor handskriven skylt där det stod "Flight SKXXX is cancelled due to London fog". WHAT?! Vi skulle ju åka hem! De kan väl inte ställa in flyget bara för att det är lite dålig sikt?! L, som är flygrädd, var lite mer påläst och förklarade snällt att det nästan är helt omöjligt för piloten att se något i dimma, och att det kanske är lika bra att de inte tar upp planet i luften om de är osäkra. Det stämmer säkert, fast så kände inte jag i det ögonblicket...

Vi fick ställa oss i en väldigt lång kö för att få information om vad som skulle hända. Efter en lång väntan, mycket spekulerande, och arga telefonsamtal till SAS, fick vi reda på att fyra av oss blivit ombokade till en Frankfurt-flight med Lufthansa senare på eftermiddagen, och en av oss till ett senare SAS-flyg. Det kändes inte bra att behöva splittras, framför allt inte att behöva lämna en ensam, men vi hade inte så mycket att välja på. Allt var förbokat, och SAS skyllde på flygplatsen, som skyllde på SAS...

Vi bytte terminal, checkade in våra väskor och åt en väldigt lång och sen lunch.

Lunch och dimbevakning.

Fler och fler flighter ställdes in eller försenades. Jag tror inte att det fanns ett enda plan som lyfte eller landade i tid. Förseningarna var timtals långa. Vi försökte hålla humöret uppe med lite shopping, L gjorde verkligen sitt bästa, men inte ens det hjälpte till slut. Vi började nog alla känna oss som Tom Hanks i filmen "Terminal" där han är inneboende på JFK. Vår flight blev mer och mer försenad och vi började förbereda oss för en natt på en bänk på Heathrow. Vi köpte tandborstar, deo och letade förgäves efter trosor att köpa. Utbudet av boxershorts gick det inte att klaga på däremot, men vad hjälpte det oss? Vi hittade till slut ett par minimala stringvarianter med Union Jack alt karta över Londons tunnelbana på, i souvenirbutiken, men det var inte precis sådana vi letade efter, och köpte således inga...

I väntan på en lättande dimma, och drömmar om att komma hem.

Stämningen blir inte trevlig när så många oroliga, ledsna och trötta människor samlas på ett och samma ställe, dessutom på en plats där alla svävar i ovisshet. Heathrow är även en plats med hög terror-beredskap, vilket säkert inte är så påtagligt om man bara passerar, men när man är tvungen att vara där ett tag hinner man fokusera på konstiga saker. Som att det knappt fanns några papperskorgar (bra gömställen för bomber) till exempel, jag fick gå in på toaletten för att slänga mitt bananskal och mina Twix-papper. Allt är rent, avskalat, noggranna säkerhetskontroller, och vakter. Det blir lite läskigt efter ett tag!

Sent på kvällen hände det! Vi skulle få åka till Frankfurt (eller var det Düsseldorf...?) trots allt, vårt plan hade fått en gate, HURRA! Väl på plats berättade en väldigt suckande pilot om personalbyten och dim-krångel, men nu skulle vi äntligen få lyfta. Fast han visste inte riktigt var vi skulle landa. För att få landa i Frankfurt måste vi landa före 00.00, enligt nya Europa-regler, men då hade vi ändå fått en timmes dispens... Att vi inte visste säkert vart vi skulle hamna spelade mindre roll, bara vi fick åka ifrån kaoset på Heathrow!

Vi landade på minuten i Frankfurt. Vi fick hotellrum på Sheraton på flygplatsen, och nya flygbiljetter hem till Arlanda, med boardingtime 6.50. Jag hann sova i drygt tre timmar innan det var uppstigning, säkerhetskontroll, och fusksminkning och parfymering i tax free-butiken.

Frankfurt Airport Sheraton. Mitt rum i några timmar...

Vårt resesällskap som vi fick skiljas från på flygplatsen, fick se sin flight ställas in (efter att hon dessutom lyckats spilla kaffe över sin nya kashmirtröja!), och hamnde till slut i Oslo där hon landade mitt i natten. Hon fick ett par timmars vila på hotell innan det var dags att flyga vidare till Stockholm vid 7.

Sällan har jag varit så glad att höra landningshjulen slå i marken på Arlanda som jag var i måndags förmiddag!

Och ikväll kommer dessutom mannen hem! Bortsett från den där sömndruckna kvällen i måndags har vi inte setts på åtta dygn... det är lite för länge tycker jag...

 Men det var det värt! :)

London, day 3

Vår sista dag i London hade vi bestämt oss för att dela upp gänget. Några åkte till Notting Hill, och några andra (däribland jag) valde att återvända till shoppingstråken! Efter avslutad lyxfrukost, tvingade jag först med L och A på en promenad över Westminster Bridge för att ta lite fina bilder i förmiddagsljuset. Närmare sightseeing än så kom vi inte denna resa, tur att vi alla hade varit i London tidigare!

Big Ben

Fina vänner

House of parliament

London Eye

När vi hade trängts med alla andra turister över bron, hoppade vi in i en taxi som körde oss till västra Oxford Street, där vi fortsatte vad vi påbörjat de andra dagarna! Efter ett par timmar i samma butik var det dock redan lunchdags, och som tur var hittade vi ännu ett trevligt italienskt hak på en liten tvärgata, där vi beställde in olika pastarätter och lite vin (och milkshake :)).

Julpyntat Oxford Street

Sedan fortsatte vi att gå in affärer, ut ur affärer, in i affärer, in i provhytter, ut ur provhytter, ut ur affärer, in i affärer, ta av sig skor, prova nya skor... ja, ungefär så, hela eftermiddagen, tills jag och A kapitulerade inne på Debenhams. Vi valde att ställa oss utanför varuhuset och vänta på L medan hon shoppade klart, innan vi tog en taxi tillbaka till hotellet.

After Shopping!

Väl tillbaka hos resten av vårt resesällskap på hotellet, hängde vi en stund i loungen där det bjöds på vin, snittar, snax, öl och drinkar. Vi gick igenom dagen, och visade varandra vilka fynd vi hade gjort! (Vi upptäckte efter någon dag att vi lyckats boka superior room, vilket var anledningen till att vi fått så fina rum, samt tillgång till den låsta loungen. Det var verkligen en glad överraskning som satte extra guldkant på resan!)

Vi hade redan dagen innan bokat bord på en indisk restaurang i Covent Garden, så efter lite chillande knallade vi upp på rummen och bytte om innan det var dags att bege sig ut i London-kvällen för sista gången denna resa.

Restaurangen var hur mysig som helst, och maten var toppen! Vi åt kyckling, lamm, räkor, naanbröd och olika såser tills vi nästan storknade! Jag var helt slut efter middagen och beredd att åka tillbaka till hotellet och börja packa, men de andra ville hellre leta reda på en pub och ta en öl, så jag följde med.

Julpynt i Covent Garden.

När pubarna stängde åkte vi tillbaka till hotellet. Jag och L packade klart det sista, medan de andra tog en sista drink i baren, innan det var dags för hemresedagen... men den dagen är en helt annan historia...

London är en fantastisk stad som måste upplevas! Jag har svårt att sätta på fingret på vad som är så bra... Kanske atmosfären, de artiga människorna, de fina taxibilarna, plommonstopen, pubarna, ölen, de fina restaurangerna, shoppingen... Jag vet inte vad det är som gör staden så speciell... London är... LONDON! ...och jag längtar redan tillbaka!

London, day 2

På fredag morgon vaknade vi till en solig dag, härligt! Vårt resesällskap hade sagt åt mig och L kvällen innan att vi skulle äta frukost på plan 2. Det verkade lite märkligt, eftersom vi sett att frukosten serverades i entréplanet, men de andra var redan på plats, så vi protesterade inte. Det visade sig att vi skulle äta frukost i "Executive Lounge". Det var som att sitta i ett lugnt, stort vardagsrum, med en servitris som passade upp på oss! Fantastiskt! Jag är ingen frukostmänniska alla dagar, men dessa dagar blev ett undantag. Jag åt äggröra, bacon, grillade tomater, champinjoner, hash browns, peanut butter and jelly sandwiches, croissanter med nutella, innan jag avslutade med en blåbärsmuffin och capuccino. Varje morgon!

Efter frukost tog vi en taxi till Harrods för lite shopping. Julavdelningen stod på programmet, samt en titt på handväskor, food court och kläder. Jag lyckades hitta en kappa som jag föll för ganska snabbt, dessutom var det half price off :) När det är halva priset på kläder på Harrods tjänar man massor med pund! Dessutom kunde jag då även köpa armbanden som jag hade hängt tillbaka sekunderna innan jag hittade kappan, för i relation till kappan blev armbanden plötsligt jättebilliga!




Galen jul på Harrods



L är minst sagt förälskad i Harrods julavdelning, så trots min bastanta frukost klarade jag inte av att hänga på hela vägen... Vi andra lät L shoppa klart i lugn och ro, medan vi letade reda på ett schysst lunchställe, där vi pausade för vin och italiensk mat!

Lunchpaus :)

Vi tog sedan en taxi till Regent Street där vi shoppade vidare, innan vi, via knasiga Abercrombie & Fitch (måste upplevas, åtminstone om man gillar att bli välkomnad av vältränade killar i bar överkropp, nattklubbskänsla, parfymdoft och dansande personal, men fråga inte efter svarta kläder...) tog oss ner mot Ritz där vi månader i förväg bokat bord för att dricka te och Champagne!

Skobyte

Innan vi kunde göra entré på Ritz, var vi tvungna att byta skor, för det är tydligen inte alla typer av skor som får trampa på mattorna i de tjusiga salongerna. Bara att ta seden dit man kommer! Vi fick vårt bord och kunde lätt konstatera att vi sänkte medelåldern med väldigt många år. Vi fick välja bland en uppsjö av olika tesorter, och blev sedan serverade små smörgåsar med olika pålägg, scones, bakelser och tårtor. Till detta drack vi även Champagne, det passar väl alltid?

Inne på Ritz kändes det nästan som att vi reste tillbaka i tiden. Det var som att tiden hade stått stilla, att allt såg ut och fungerade likadant som det gjorde för 150 år sedan... Det var otroligt intressant att få uppleva afternoon tea på Ritz, men det kanske inte är något jag kommer att göra varje gång jag är i London. Lite av en "been there, done that / check-känsla".

Julpyntat Debenhams på Oxford Street

Efter te-pausen som varade i förutbestämda 90 minuter, hoppade vi in i en taxi som tog oss en bit upp på Regent Street igen. Shopping fortsatte och togs för några i gänget till nya, oanade nivåer när de inte riktigt orkade stå emot en rabatt som inte fanns, och en lite taskigt räknad valutakurs... men kashmir är ju alltid kashmir, den bara glider på :)!

Efter en lång dag, dumpade vi kassarna på hotellet, och fick tips om en bra pub i närheten av hotellet. Kvällen avslutades på puben Camel & Artichoke, där vi åt hamburgare och nachos, och drack öl och cider. Det kändes som en skön kontrast mot resten av dagen!

London, day 1

Så kom vi äntligen iväg! På weekendresan som vi bokade redan i januari...

Klockan 4.45 satte jag mig i bilen och körde mot Gävle Bro, där L mötte mig för fortsatt resa mot Arlanda där vi träffade resten av London-gänget. Vi var fem förväntansfulla tjejer som satte oss på planet mot London. Jag hade egentligen tänkt ta igen lite missad sömn, men det hanns liksom inte med, det kändes som att flygresan var över på nolltid, det fanns ju så mycket att prata om!

Vi bestämde oss för att köpa tunnelbanekort, och ta tunnelbanan till hotellet som låg i närheten av London Eye. När vi på åttonde våningen öppnade dörren till det första rummet, som skulle delas av två personer, blev vi lite fundersamma... Rummet liknade mer en svit med ett sovrum, ett vardagsrum med soffa, dator, TV och med vidunderlig utsikt! Det fanns även ett pentry och ett fint badrum med badkar och separat dusch. Det såg inte alls ut som hotellrummen i London brukar göra. Vi började kolla upp bokningen; hur många skulle bo i detta rum? Var det alla fem? Var reservationen verkligen gjord för tre nätter, inte en? Hur vi än vände och vred på informationen så verkade faktiskt allt stämma; detta skulle alltså vara mitt och Ls rum i tre nätter, tjohoo! Vilken jackpot!

Del av vardagsrummet.

Sovrummet, med vardagsrummet i bakgrunden.

Klockan hade passerat lunchtid med råge (med mina mått mätt, men som tur var hade jag laddat handväskan med både bananer och Twix, så jag hade inte hunnit få något riktigt utbrott), när vi tog oss ut för att leta reda på ett OK lunchställe. Vi hittade en japansk lunchrestaurang en liten bit från hotellet, så den fick duga! Mätta efter bentolådor och dumplings, tunnlade vi vidare in mot Oxford Street för att reka shoppingutbudet en liten stund, innan vi tänkt ta oss tillbaka till hotellet för lite välbehövlig vila efter den tidiga morgonen. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Att "reka shoppingutbudet en liten stund" kom att innebära en ordentlig shoppingrivstart, både i tid och pund...

Till slut fick vi sansa oss, och tvinga oss tillbaka till hotellet för att hinna vila fötterna i några minuter innan det var dags att svida om och bege sig till restaurang Maze, som är en av Gordon Ramsays restauranger i centrala London.

På väg!

Glada, men trötta, med klänningar på, lät vi Plommonstopet (den söta conciergen, iklädd hatt och skräddarsydd rock) ordna en taxi åt oss in mot sta´n igen. Vi var inte ute i särskilt god tid, så vi hade minutpassning i bilen, eftersom vi var lite nervösa att missa vårt bokade bord, då hela bokningsproceduren varit ganska hypad. Restaurangen hade klargjort att det kostade 60£ per person som inte dök upp... Det hade ju känts himla trist att pröjsa så mycket, utan att ens komma innanför dörrarna, men vi hann! På minuten!

Väl inne på restaurangen blev åtminstone jag extra rak i ryggen, och passade mig för att lägga armbågarna på bordet. Oj, vilken miljö det var! Jag tror inte att jag har varit på någon sådan tjusig restaurang tidigare! Vi bestämde oss snabbt för att beställa in avsmakningsmenyn omfattande sex rätter med sex olika, tillhörande viner. Maten var fantastiskt god, även om jag har lite svårt att uppskatta foie gras i relation till priset... och vinerna... ja, vad kan jag säga? Jag gillar vin, och har nog provat en hel del, men att få så speciella viner matchade till så fin mat, var fantastiskt spännande och gott! Middagen får en helt ny dimension med rätt vin!

Vår meny!
 (Det kändes inte helt bekvämt att fotografera, så jag fick göra det i smyg, därav få, sneda och skuggiga bilder...)

Bara att vistas i "tjusiga restaurangen" var en upplevelse i sig! Professionella sommelierer och väldigt många servitörer och servitriser med olika uppgifter, gjorde att besöket verkligen kändes som något utöver det vanliga. Någon var vattenansvarig, någon annan var ansvarig för att bära ut maten ur köket på en bricka, där nästa person tog över, serverade och berättade vad som låg på tallriken (vilket inte alltid var så lätt att lista ut själv). Någon annan berättade massor om vinet, om dess historia, druvsammansättning och produktion. En annan person gick diskret efter när man reste sig upp, för att senare viska var damrummet låg, och sedan snabba sig tillbaka till bordet för att vika ihop servetten snyggt tills gästen kom tillbaka till sin plats. Inne vid damrummet jobbade någon annan med att hålla ställningarna och att fylla på med frottehanddukar som gästerna torkade händerna på och sedan kastade i en tvättkorg (jag kände mig först lite dum när jag letade efter de sedvanliga pappersservetterna eller handblåsen...).

Efter efterrätt nummer två, vilket motsvarade rätt nummer sex, lika många glas vin, alldeles för få timmar sömn och flera timmar shopping, var vi alla ganska trötta. Taxi tillbaka till hotellet, och hopp i säng kändes som det enda alternativet!

Park Plaza County Hall, rekommenderas varmt!

Tunnelbanekort? Äh! Vi bestämde oss ganska snabbt att det kändes bättre att åka taxi! :)