Min dag började sådär, med en bultande punkt i huvudet, onda bihålor på samma sida som den onda punkten, och en ögonvita som var helt rödsprängd :/ Ingen bra början på den dagen då det ska fotograferas för jobbets hemsida. Innan fotograferingen var jag dock kallad till den ortopedtekniska kliniken för att studera mina fötter inför tillverkning av ilägg (som tydligen kommer att kännas precis som studsbollar under fötterna, det låter inte så bekvämt tycker jag). Det var jag, en liten pojke (som kanske hade fötts med en sned fot?) och ett gäng pensionärer i väntrummet. När det blev min tur fick jag en rejäl uppläxning i vad jag bör ha på fötterna, eller snarare i ämnet vad jag inte bör ha på fötterna...
Inte Converse, inte något med klackar, inte något med avsmalnande tå, inte något som går att böja på mitten, inte något med en lös hälkappa, inte något med fast sula, och inte något som går att vrida. Nähäpp... Vad blir det kvar då? Svaret blev att jag nog får tänka om, och anta en mer lillgammal stil på fötterna. Jo tjena. Verkligen toppenkul. Enligt ortoped-tjejen finns det "sååå söta skor på specialbuiker, kanske lite annorlunda, och i annorlunda färger, men verkligen jättesöta!". Något säger mig att jag inte har samma smak som rödlätta tjejen i de fotriktiga tofflorna.
Hon sa även att vissa träningsskor kan funka, men att jag kan skippa märken som Nike, Adidas och Reebook som även säljer andra saker än skor, och istället köpa träningsskor från ett riktigt "sko-märke". Vandringskängor kan också funka. Skoj. Jätteskoj. Verkligen. Jag vandrar ju jätteofta, och är en så´n där outdoor-typ som gillar att hänga i bergen och sova på ett liggunderlag under bar himmel. Not. Men jag kanske måste tänka om nu? Och bli lite mer äventyrlig, för att matcha mina nya skor?
Om två veckor ska jag tillbaka till toffel-tjejen. Då blir det skoförhör och uppvisning av mina nya fotriktiga skor som jag måste ha köpt tills dess. Undrar hur många som vill hänga med in i Fotriktiga Skoaffären när vi ska på shoppingresa till London nästa weekend...?
Väl på jobbet var det bara att tänka om, och leka fotomodell. Jag kände direkt att det inte är ett yrke jag är född till. Mannen brukar alltid reta mig för att jag är extremt icke-fotogenique. Jag tror att han kan ha rätt. Jag blir liksom inte varmare i kläderna ju längre jag står framför kameran. Jag blir snarare kall i kläderna, och har jättesvårt att spela teater.
På lunchen powershoppade jag inför morgondagens bröllop. Inte mitt eget förstås, utan min barndomskompis Fs bröllop. Jag köpte hårgrejer för att kunna ha en viss frisyr som jag tänkt mig. Frisyren kräver dock att man lägger upp håret på spolar, vilket jag hade tänkt göra ikväll. Men var är pappiljotterna? Helt borta! Jag har till och med letat igenom garaget! Nu får jag tänka om, och ha platt frisyr istället... Mannen tror att mössen i garaget har kissat på pappiljotterna, och att han därför har slängt dem :/
Barnen ska bo hos minstingens gudisar som har bestämt sig för att ta med hela gänget (fem barn) och se Idol live på Läkerolen! Dottern har lagt fram speciella Idol-kläder och ser fram emot kvällen, men blev lite trött när pappan frågade om hon verkligen skulle ha med sig skinnvästen (en vit fuskpäls-bolero)... Han kan komma att få det lite tufft framöver i tjej-tonårsvärlden.
I morgon är det bröllop, med eller utan volym i håret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar