Bröllop 111111

Vilken helg! Nu är jag så fantastiskt trött att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, men som tur är har jag ju ett gäng med barn, ett hus och husdjur som kräver en del underhåll, alltså visar de mig vägen när jag inte orkar tänka själv.

Bröllopet i fredags var verkligen vackert, romantiskt, trevligt och roligt, precis som det ska vara! I det här fallet känner jag även bruden väl, vilket nog bidrar till att det är ännu lättare att dras med i "bröllops-känslan", härligt! Maten var jättegod, ett av mina favoritviner serverades, och fantastisk musik spelades av Svenska Lyxorkestern, som även hade skrivit en helt egen bröllopsmarsch till brudparet!

Efter middagen och brudvalsen, tog discjockeyn över musiken. Han var betydligt yngre än jag, och jag hann tänka "ojdå, hur ska det här bli, nu kommer han nog att spela en, i mina öron, alternativ musik". Det hade även bruden erfarat när de anlitade lillkillen, så hon hade hjälpsamt nog skickat över en lista på låtar hon vill höra på dansgolvet. Hon hade då fått svaret av DJn att han brukar spela på ganska många bröllop, och att han har koll på vad som brukar funka. Han hade rätt! Riktigt skoj musik, och roligt folk gjorde att jag stuffade på dansgolvet halva natten. Nej, mina fötter håller inte för det just nu, så skorna åkte faktiskt av efter halva kvällen, men det gick alldeles utmärkt att dansa barfota i november!

Tack Frida och Kim, för att vi fick vara med och uppleva er stora dag, den var fantastisk!

Den enda missen i planeringen stod jag nog för själv. Jag hade skrivit ett litet tal (som nog egentligen var några ord för långt, trots att jag hade kapat en hel del för att jag skulle undvika att hålla ett helt föredrag) till bruden. Talet hade inte några speciellt känslomässiga passage att ta sig igenom, det tyckte jag i alla fall inte innan jag stod där framför alla 80 gäster... När servetterna började plockas upp mot ögonen på några av åhörarna fixade jag inte att hålla emot själv :/ Jag har hållt tal på bröllop förr, men detta har jag aldrig råkat ut för! Gosh! Det var bara att samla sig, bita ihop och fortsätta. Nästa gång ska jag nog hålla mig till att prata om något väldigt ytligt istället!

Barnen hade haft det toppen med Fam S! De hade mycket riktigt åkt iväg till Läkerol Arena för att se livesändningen av Idol. Två vuxna och fem barn i åldrarna 2,5 - 10 år. L8 och J var mina hjältar redan när de erbjöd sig att vara barnvakt åt hela bunten (vilket även innebar hämtning av alla barn i skola och på dagis), att de sedan tog med hela gänget ut på lokal en fredagkväll övergår nästan mitt förstånd! När de kommit hem och lagt alla barn, började dock minstingen att kräkas vid 00-tiden, och fortsatte med det i fyra timmar till...

Gudisarna hade läget under kontroll, så vi var lyckligt ovetande om spektaklet ändå till lördag förmiddag då J hörde av sig för att tala om vad som hänt, och att minstingen fortfarande var ledsen och varken ville äta eller dricka. Då hade L8, efter en lång natt, åkt iväg till storstan och matmässan. Vilken uppladdning hon fick :/ Vi hämtade minstingen asap, och jag bytte ut mannen som bröllops-lunchdejt mot dottern istället.

L8 och J! Ni är helt fantastiska, jag är så glad att ni finns i vårt liv, och hoppas att vi någon gång lyckas återgälda allt ni gör för Fam Annorlunda!

Nu är det dags för Operation Omladdning, för om drygt tre dygn lyfter ett flygplan, med fem förväntansfulla tjejer / pinglor / småbarnsmammor (utan barn!) / tanter (beroende på vem man frågar) mot London för en weekend i sus och dus! ...och jag är en av dem :)