London, day 1

Så kom vi äntligen iväg! På weekendresan som vi bokade redan i januari...

Klockan 4.45 satte jag mig i bilen och körde mot Gävle Bro, där L mötte mig för fortsatt resa mot Arlanda där vi träffade resten av London-gänget. Vi var fem förväntansfulla tjejer som satte oss på planet mot London. Jag hade egentligen tänkt ta igen lite missad sömn, men det hanns liksom inte med, det kändes som att flygresan var över på nolltid, det fanns ju så mycket att prata om!

Vi bestämde oss för att köpa tunnelbanekort, och ta tunnelbanan till hotellet som låg i närheten av London Eye. När vi på åttonde våningen öppnade dörren till det första rummet, som skulle delas av två personer, blev vi lite fundersamma... Rummet liknade mer en svit med ett sovrum, ett vardagsrum med soffa, dator, TV och med vidunderlig utsikt! Det fanns även ett pentry och ett fint badrum med badkar och separat dusch. Det såg inte alls ut som hotellrummen i London brukar göra. Vi började kolla upp bokningen; hur många skulle bo i detta rum? Var det alla fem? Var reservationen verkligen gjord för tre nätter, inte en? Hur vi än vände och vred på informationen så verkade faktiskt allt stämma; detta skulle alltså vara mitt och Ls rum i tre nätter, tjohoo! Vilken jackpot!

Del av vardagsrummet.

Sovrummet, med vardagsrummet i bakgrunden.

Klockan hade passerat lunchtid med råge (med mina mått mätt, men som tur var hade jag laddat handväskan med både bananer och Twix, så jag hade inte hunnit få något riktigt utbrott), när vi tog oss ut för att leta reda på ett OK lunchställe. Vi hittade en japansk lunchrestaurang en liten bit från hotellet, så den fick duga! Mätta efter bentolådor och dumplings, tunnlade vi vidare in mot Oxford Street för att reka shoppingutbudet en liten stund, innan vi tänkt ta oss tillbaka till hotellet för lite välbehövlig vila efter den tidiga morgonen. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Att "reka shoppingutbudet en liten stund" kom att innebära en ordentlig shoppingrivstart, både i tid och pund...

Till slut fick vi sansa oss, och tvinga oss tillbaka till hotellet för att hinna vila fötterna i några minuter innan det var dags att svida om och bege sig till restaurang Maze, som är en av Gordon Ramsays restauranger i centrala London.

På väg!

Glada, men trötta, med klänningar på, lät vi Plommonstopet (den söta conciergen, iklädd hatt och skräddarsydd rock) ordna en taxi åt oss in mot sta´n igen. Vi var inte ute i särskilt god tid, så vi hade minutpassning i bilen, eftersom vi var lite nervösa att missa vårt bokade bord, då hela bokningsproceduren varit ganska hypad. Restaurangen hade klargjort att det kostade 60£ per person som inte dök upp... Det hade ju känts himla trist att pröjsa så mycket, utan att ens komma innanför dörrarna, men vi hann! På minuten!

Väl inne på restaurangen blev åtminstone jag extra rak i ryggen, och passade mig för att lägga armbågarna på bordet. Oj, vilken miljö det var! Jag tror inte att jag har varit på någon sådan tjusig restaurang tidigare! Vi bestämde oss snabbt för att beställa in avsmakningsmenyn omfattande sex rätter med sex olika, tillhörande viner. Maten var fantastiskt god, även om jag har lite svårt att uppskatta foie gras i relation till priset... och vinerna... ja, vad kan jag säga? Jag gillar vin, och har nog provat en hel del, men att få så speciella viner matchade till så fin mat, var fantastiskt spännande och gott! Middagen får en helt ny dimension med rätt vin!

Vår meny!
 (Det kändes inte helt bekvämt att fotografera, så jag fick göra det i smyg, därav få, sneda och skuggiga bilder...)

Bara att vistas i "tjusiga restaurangen" var en upplevelse i sig! Professionella sommelierer och väldigt många servitörer och servitriser med olika uppgifter, gjorde att besöket verkligen kändes som något utöver det vanliga. Någon var vattenansvarig, någon annan var ansvarig för att bära ut maten ur köket på en bricka, där nästa person tog över, serverade och berättade vad som låg på tallriken (vilket inte alltid var så lätt att lista ut själv). Någon annan berättade massor om vinet, om dess historia, druvsammansättning och produktion. En annan person gick diskret efter när man reste sig upp, för att senare viska var damrummet låg, och sedan snabba sig tillbaka till bordet för att vika ihop servetten snyggt tills gästen kom tillbaka till sin plats. Inne vid damrummet jobbade någon annan med att hålla ställningarna och att fylla på med frottehanddukar som gästerna torkade händerna på och sedan kastade i en tvättkorg (jag kände mig först lite dum när jag letade efter de sedvanliga pappersservetterna eller handblåsen...).

Efter efterrätt nummer två, vilket motsvarade rätt nummer sex, lika många glas vin, alldeles för få timmar sömn och flera timmar shopping, var vi alla ganska trötta. Taxi tillbaka till hotellet, och hopp i säng kändes som det enda alternativet!

Park Plaza County Hall, rekommenderas varmt!

Tunnelbanekort? Äh! Vi bestämde oss ganska snabbt att det kändes bättre att åka taxi! :)