Hemresan

Känslan när man möts av en avgångstavla där det står "CANCELLED" är inte rolig.

Vår sista morgon i London tog vi det ganska lugnt. Vi åt frukost i vanlig ordning. En lång och, i mitt fall, extremt onyttig frukost i Executive Lounge, innan vi packade ner det sista i väskorna och hoppade in i taxin som skulle ta oss till flygplatsen strax före 11. Vi valde att åka i god tid, eftersom vi ville hinna shoppa lite på flygplatsen, L hade redan dagen innan kontrollerat vilka butiker som fanns på terminalen vi skulle flyga ifrån.

Väl i taxin fascinerades vi av den nästan vackra, helt kompakta dimman som lindade in staden som i bomull. Jag hörde mig själv säga "Vad häftigt! Man ser ju nästan ingenting!"... Någonstans där borde någon form av orolighetsradar inför flygningen vi hade framför oss ha gått igång, men icke! Åtminstone inte hos mig. Flygplanen är väl utrustade med massor av bra mätinstrument och flyger ju i nästan vilka väder som helst! Eller?

Vi tog adjö av den snälla taxi-chauffören och klev in på terminalen. Där möttes vi av en stor handskriven skylt där det stod "Flight SKXXX is cancelled due to London fog". WHAT?! Vi skulle ju åka hem! De kan väl inte ställa in flyget bara för att det är lite dålig sikt?! L, som är flygrädd, var lite mer påläst och förklarade snällt att det nästan är helt omöjligt för piloten att se något i dimma, och att det kanske är lika bra att de inte tar upp planet i luften om de är osäkra. Det stämmer säkert, fast så kände inte jag i det ögonblicket...

Vi fick ställa oss i en väldigt lång kö för att få information om vad som skulle hända. Efter en lång väntan, mycket spekulerande, och arga telefonsamtal till SAS, fick vi reda på att fyra av oss blivit ombokade till en Frankfurt-flight med Lufthansa senare på eftermiddagen, och en av oss till ett senare SAS-flyg. Det kändes inte bra att behöva splittras, framför allt inte att behöva lämna en ensam, men vi hade inte så mycket att välja på. Allt var förbokat, och SAS skyllde på flygplatsen, som skyllde på SAS...

Vi bytte terminal, checkade in våra väskor och åt en väldigt lång och sen lunch.

Lunch och dimbevakning.

Fler och fler flighter ställdes in eller försenades. Jag tror inte att det fanns ett enda plan som lyfte eller landade i tid. Förseningarna var timtals långa. Vi försökte hålla humöret uppe med lite shopping, L gjorde verkligen sitt bästa, men inte ens det hjälpte till slut. Vi började nog alla känna oss som Tom Hanks i filmen "Terminal" där han är inneboende på JFK. Vår flight blev mer och mer försenad och vi började förbereda oss för en natt på en bänk på Heathrow. Vi köpte tandborstar, deo och letade förgäves efter trosor att köpa. Utbudet av boxershorts gick det inte att klaga på däremot, men vad hjälpte det oss? Vi hittade till slut ett par minimala stringvarianter med Union Jack alt karta över Londons tunnelbana på, i souvenirbutiken, men det var inte precis sådana vi letade efter, och köpte således inga...

I väntan på en lättande dimma, och drömmar om att komma hem.

Stämningen blir inte trevlig när så många oroliga, ledsna och trötta människor samlas på ett och samma ställe, dessutom på en plats där alla svävar i ovisshet. Heathrow är även en plats med hög terror-beredskap, vilket säkert inte är så påtagligt om man bara passerar, men när man är tvungen att vara där ett tag hinner man fokusera på konstiga saker. Som att det knappt fanns några papperskorgar (bra gömställen för bomber) till exempel, jag fick gå in på toaletten för att slänga mitt bananskal och mina Twix-papper. Allt är rent, avskalat, noggranna säkerhetskontroller, och vakter. Det blir lite läskigt efter ett tag!

Sent på kvällen hände det! Vi skulle få åka till Frankfurt (eller var det Düsseldorf...?) trots allt, vårt plan hade fått en gate, HURRA! Väl på plats berättade en väldigt suckande pilot om personalbyten och dim-krångel, men nu skulle vi äntligen få lyfta. Fast han visste inte riktigt var vi skulle landa. För att få landa i Frankfurt måste vi landa före 00.00, enligt nya Europa-regler, men då hade vi ändå fått en timmes dispens... Att vi inte visste säkert vart vi skulle hamna spelade mindre roll, bara vi fick åka ifrån kaoset på Heathrow!

Vi landade på minuten i Frankfurt. Vi fick hotellrum på Sheraton på flygplatsen, och nya flygbiljetter hem till Arlanda, med boardingtime 6.50. Jag hann sova i drygt tre timmar innan det var uppstigning, säkerhetskontroll, och fusksminkning och parfymering i tax free-butiken.

Frankfurt Airport Sheraton. Mitt rum i några timmar...

Vårt resesällskap som vi fick skiljas från på flygplatsen, fick se sin flight ställas in (efter att hon dessutom lyckats spilla kaffe över sin nya kashmirtröja!), och hamnde till slut i Oslo där hon landade mitt i natten. Hon fick ett par timmars vila på hotell innan det var dags att flyga vidare till Stockholm vid 7.

Sällan har jag varit så glad att höra landningshjulen slå i marken på Arlanda som jag var i måndags förmiddag!

Och ikväll kommer dessutom mannen hem! Bortsett från den där sömndruckna kvällen i måndags har vi inte setts på åtta dygn... det är lite för länge tycker jag...

 Men det var det värt! :)