Johan 3 år

Johan 3 år

Idag var det dags för den riktiga födelsedagen! Uppladdningen blev sådär måste jag erkänna. Föremålet själv vaknade bara några minuter in på födelsedagen, innan jag och mannen hade somnat. Sedan hade vi nattvandringar, bokläsning, och snurrande i olika sängar ända fram till tretiden! Helt galet! Det sägs ju att det är en myt att människor blir påverkade av fullmånen, men nu börjar jag nästan tro att myten är en myt... (Nej, jag visste inte att det hade varit fullmåne förrän idag då jag googlade "månkalendern", så den psykologiska effekten kan jag inte heller skylla på.)

Varken sång eller paket kunde få upp det rekordtrötta födelsedagsbarnet. Storasyskonen såg mäkta förvånade ut när lillebror med nickningar och skakningar på huvudet, tyst men tydligt deklarerade att han inte ville öppna några paket, det var han alldeles för trött för.

Efter lite lirkning öppnade han dock ögonen och kunde inte riktigt låta bli att öppna (eller snarare låta mig öppna) det största paketet, det gav mersmak, och resten av paketen öppnades i rask takt.

Halvan-boken "Här kommer sopbilen" var en omtyckt present.

Väl hemma igen på eftermiddagen hjälpte storasyster till att inviga den nya leksaksmaten, kastrullerna och porslinet!

Den nya sparkcykeln monterades, och testades. Efter lite övning med tungan rätt i mun,

fick födelsedagsbarnet in snitsen!

Den önskade födelsedagsmaten makaroner med ketchup serverades till middag, och det som fanns kvar av tårtan från igår åts upp till efterrätt. Jag tror att 3-åringen var nöjd med sin dag, även idag.

Nu börjar året då det är tänkt att han ska bli en "stor kille" på riktigt, året då napparna och blöjan ska bort. Om han visste det vet jag inte om han hela tiden skulle fortsätta upprepa "Jag är en stor kille nu, mamma"... Fast egentligen vet jag inte vem det är mest vemodigt för... mig eller honom? Han verkar trots allt väldigt nöjd med, och stolt över att bli äldre. Det är väl bara att go with the flow, och inse att liten blir stor. Även för mig...