I år planerade vi att göra det tillsammans med barnens kusiner på Ekerö, men först skulle jag och dottern tillbringa en dag i Stockholm city på tu man hand. Jag hade dagen innan insett att jag fått bihåleinflammation, igen (eller egentligen hade jag insett att jag inte var i form flera dagar tidigare, men ibland tar det ett tag innan jag kan erkänna det för mig själv...)! Det är femte eller sjätte gången inom loppet av 18 månader, så jag börjar bli ganska blasé inför denna typ av åkomma. Den här gången kände jag dock att det var på ett annorlunda sätt än tidigare, då det började ordentligt med huvudvärk och konstant "tandvärk". En så´n otäck värk att den inte gick att få bort med värktabletter, och inte heller att sova med. På Valborgsmässoafton vaknade jag tidigt med ett grymt tryck bakom ögat som även var svällt :/ Fy så trist, när det var shoppingdag och allt!
Jag lämnade mitt nummer hos HC, som skulle ringa upp "omkring 11.35" och förhoppningsvis skriva ut kortisonsprej över telefon, sedan packade vi in oss i bilen och styrde mot storstan. Sjuksköterskan från HC hade inte alls den där avvisande tonen i rösten när hon ringde upp, och gav mig inte alls de där råden om att skölja bihålorna med saltvatten, inte hålla för ena näsborren när man snyter sig, avvakta minst 10 dagar och ta en Ipren. Tvärtom. Hon beordrade mig att genast vända bilen (som redan hade passerat Uppsala), alternativt söka vård på den plats jag befann mig just då. "Ehh, va?! Ursäkta? Jag sa att jag har bihåleinflammation, vilket inte känns särskilt akut... eller?", tänkte jag. Men ack så fel man kan ha (jo då, även solen har fläckar)!
Om inflammationen ter sig på det sätt som jag beskrev för sköterskan, var det tydligen visst ett akut tillstånd. Inflammationen sitter tydligen farligt nära hjärnan, och om den samtidigt trycker på ögat efter en så kort tid, var det inte alls bra.
Att vända bilen kändes inte alls som ett bra alternativ. Jag hade ju lovat dottern en shoppingdag, som hon hade sett fram emot massor!
Första stoppet blev därför hos en privat klinik på Ekerö, där jag fick en akuttid. Jag fick träffa en snäll Dr som bara skakade på huvudet åt min klockrena bihåleinflammation. Han gjorde samma bedömning som sköterskan, skrev ut ett gäng medikamenter och gav mig förhållningsorder.
Vilken knepig, otäck och chockartad start på Valborgsmässoafton! Inte alls vad jag hade tänkt mig!
Shoppingen gick sedan ganska lugnt till. Vi vinkade åt kungafamiljen som firade Kungen inne på borggården, sedan åt vi lunch i vårsolen i Gamla Stan, innan vi betade av några affärer.
Väl tillbaka på Ekerö åt vi snittar i eftermiddagssolen, innan vi grillade. Sedan gick vi iväg och kikade på majbrasan. Minstingen var jättefascinerad, och för de stora barnen var det första gången som de inte lade benen på ryggen, så det var verkligen en positiv upplevelse trots ett huvud som kändes snett och ett öga som kändes uttryckt.
Minstingarna var nog piggast vid frukosten morgonen efter! Storbarnen hade tittat på "bio" till sent på kvällen, och sovit på en bädd av chips efter allt bio-snacksande i sängen... Och de stora vuxna surrade in på småtimmarna (utom jag som lade mitt onda huvud och öga mot kudden betydligt tidigare), efter att ha bakat bästa pizzorna till vickning!
Tack Annelie, Fredrik och Anna & Tom, för ett fantastiskt trevligt firande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar