Back Stage

Oj, vilken dag! Oj, vilken kväll! (Då syftar jag mer på gårdagsdygnet än detta dygn...)

Visst hade jag det på känn... men ville inte ta ut något i förskott. På förmiddagen ringde bästa L8 och bekräftade att kvällens back stage-pass var fixade :) Det kändes jätteskoj, men samtidigt aningen pinsamt... Fast varför då egentligen?? Ska man behöva skämmas för att man tycker det lite skoj att få träffa artisterna innan showen? Nej, verkligen inte!

Ladies Night-dagen började med uppvärmning på O´Learys. Vi drack vin och åt fajitas så att vi nästan kunde rulla därifrån, bäst att ladda ordentligt! Uppladdningen fortsatte sedan, efter ett besök på Scorett (nya vinterskor inköpta, jag vägrar att frysa fötterna av mig i vinter också, nu var jag minsann ute i god tid!), hemma hos L, där vi drack rosa champagne och bastade, innan det var dags för avfärd till Läkerol Arena. Efter lite mingel, skum, röd fördrink och en varmrätt som absolut lämnade mer att önska (men den mättade i alla fall), kastade vi oss upp till mötesplatsen för att få gå back stage. Vi var ett helt gäng, alla med koppling till godisfabriken, som tog oss ner i Läkerol-katakomberna. Helt plötsligt stod vi bara där, i gammal omklädningsrumslukt, utanför dörren med lappen "artist loge". Ingen tid att ändra sig, det var bara att kliva in! Måns Möller var den som först tog till orda, bjöd in och var trevlig. Av någon outgrundlig anledning tog jag honom i hand, NEG (!!) och hasplade ur mig något i stil med "jaha, dig känns det som att jag såg på TV igår", "eh, jaha, vad skoj" svarade stackaren... Jag hade absolut sett Måns på TV kvällen innan, jag hade även suttit och sågat hans program, jag tycker faktiskt inte att "Cirkus Möller" är särskilt bra... Men Måns Möller på riktigt! Vilken charmig kille, och vilken utstrålning! Han samlade många pluspoäng i logen!

Någon som däremot drog ner stämningen var surisen Andreas Johnsson, fy sjutton vilken trist attityd. Han började med att tala om att han var sjuk, att mötet måste gå fort, att han inte orkade med, och att vi måste få struktur!! Hallå! Hade han inte kunna anstränga sig i ynka fem minuter? Vi hade kunnat vara hans största fans! Nu tror jag inte att någon var hans största fan, men ändå! Det känns som att det ingår lite i hans jobb som artist och representant för showen att koppla på charmen när det kommer ett gäng trevliga tjejer på besök! Shape up a little bit! Fast det är klart... Han hade inte fått gå på fabriksturen på eftermiddagen, han fick istället hänga på Köpis och skriva autografer, det kanske var därför han var lite avig?

Brolle verkade gullig och trevlig. Lite ödmjuk, och med jättemånga tatueringar, det hade jag inte tänkt på förut! Jag höll mig på mattan och påminde inte Brolle om den mindre charmiga efterfesten i norra Norrland för några månader sedan som han bevistade tillsammans med min lillebror... Mycket storsint av mig!

Och så hade vi Martin! Så sjukt genomtrevlig och sympatisk han verkar vara! Och ja, självklart snodde jag en kram på riktigt! Och nej, jag gjorde faktiskt inte bort mig särskilt mycket... tror jag i alla fall!

Mötet var snabbt över, även om tid gavs för L8 att tigga till sig en banan från Brolle innan det var dags att ta sig upp på parkett igen...

Showen var helt fantastisk! Vilket drag! Även om vi om träffat Andreas J var tvungna att ondgöra oss lite då och då över hur man kan vara så otrevlig när man vet vilket bemötande man kommer att få av publiken bara några minuter senare. Tänk om jag skulle få stående ovationer av kunderna när jag har slutrevisionsmöten, det skulle verkligen lyfta revisionsyrket till oanade höjder!

Efter showen dansade resten av gänget ner på stan, medan jag (som fortfarande är i en antihistamin- och kortisondimma) dansade hem till mannen, som ställde sig och kokade pasta åt sin hungriga fru mitt i natten! Martin Stenmarck är absolut en schysst snubbe, men mot mannen i mitt liv står han sig slätt!