lördag 2 oktober 2010

När Luke Skywalker försvann


I onsdags när jag kom hem från Berlin, började räkna in alla i familjen; två storbarn hämtade på skolan, check! En minsting hämtad på dagis, check! En man hem från jobbet, check! En levande hamster i buren, check! Två kaniner? NEJ!! Bara en! Inte check! :( Mitt eget gosedjur Luke Skywalker fanns inte i sitt Star Wars Castle!

Det fanns inte några tydliga spår som visade hur han försvunnit. Ingen grävd utrymningsväg, och inga hårtussar som tecken på strid... Mellanbarnet blev helt förstörd och grät krokodiltårar. Dottern tog försvinnandet med fattning och gav sig ut i mörkret med sin nattlampa som ficklampa för att leta reda på den försvunna familjemedlemmen. Dock utan resultat. Mannen talade helt (o)pedagogiskt om att någon ny kanin skulle det inte bli tal om (arga ögat från mig), eftersom Luke säkert skulle komma tillbaka (trodde han nog inte riktigt på själv), vilket resulterade i ännu fler tårar från mellanbarnet.

Vi öppnade buren under natten för att Luke skulle kunna hoppa in om han hittade tillbaka, men när morgonen kom var buren fortfarande tom :( Usch, det kändes verkligen jättetråkigt! Hela dagen gick jag runt med en liten sorgesten i hjärtat.

När jag hämtade storbarnen i skolan passade jag på att prata med några granntjejer och berättade att Luke försvunnit, då berättade de att de dagen innan hade lyft upp en kanin på en av våra granntomter. Kaninen var väldigt lik en vildkanin, fast mycket tamare och helt vit på magen. Hoppet tändes! Det måste ha varit Luke! :) Vi kastade oss hem och gick på kaninjakt! Efter bara ett varv runt Salamandervägen fick jag syn på honom, världens finaste lilla kanin! Han satt och åt gräs på grannarnas gräsmatta. Oj, så glad jag blev! Jag kastade mig fram och skulle lyfta upp honom, men då skuttade han iväg, han verkade inte alls lika glad att se mig som jag var att se honom... Jag lugnade ner mig lite, sansade mig, och då gick det alldeles utmärkt att lyfta upp honom. Resten av dagen vilade han ut i sin bur, tvättade sig och åt.

Härligt att ha hela familjen samlad igen, tre små barn, två vuxna, en hamster och två kaniner (och en himla massa dammälgar, för RUT har inte hittat hit än!)...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar