Min och mannens Italienresa startade i lugnt tempo, med taxi, tåg, flyg och hyrbil. Mannen hade till min stora lycka försökt fixa fönsterplats till mig på planet, härligt att inte behöva konkurrera med barnen om den bästa platsen! Väl på planet visade det det sig dock att just precis på rad 6 fanns det tyvärr inget fönster på väggen... Nåja, man kan inte få allt!
Vår hyrda Fiat Panda var verkligen en annorlunda bil att åka i, den kändes inte sådär toksäker, tur att det bara var vi, utan barn. Man for liksom runt lite som inuti en sardinburk på något vis... Vi hade även förberett oss med en GPS så att vi lugnt och säkert skulle nå våra mål under resan. Synd bara att någon uppdaterat GPSen och då lyckats radera just Italien! Spännande värre fick det bli när vi skulle leta oss fram the old fashioned way med karta!! Framåt eftermiddagen nådde vi äntligen gamla stan i Bergamo, en helt fantastiskt vacker plats! Efter en kort vila på rummet var jag verkligen tvungen att äta något, så ut i stan i jagkt på mat, vilket inte var något större problem. Vi hittade raskt ett ställe med varma paninis, vin och cappucino, vad mer kan man önska? Sedan blev det en liten kulturell promenad i gamla stan, vi strosade runt, kikade på byggnader och kyrkor.
Efter en välbehövlig siesta piffade vi till oss och förberedde oss för middagsjakten. Restauranger fanns det gott om, så även turister... fy så otäckt! När man är i Italien (eller i vilket annat land som helst), vill man ju gärna komma åt guldkornen, delikatesserna och smultronställena som inte alla andra hittat ännu. I gamla stan i Bergamo började det kännas som ett mission impossible... Inte för att restaurangerna som är överhopade med skandinaviska turister (det kändes ibland som att det var fler skandinavier än italienare på vissa platser, Ryanair flyger till Bergamo...) nödvändigtvis måste vara sämre på något vis, men den genuina känslan förtas lite grann... Efter mycket velande fram och tillbaka, och efter att till och med ha lämnat ett bord på en restaurang för att det inte kändes rätt (helt olikt mig och mannen att göra så, men vi blev desperata), hittade vi så det perfekta stället!! På en liten bakgata, där det inte ens syntes att det var en restaurang, det såg mer ut som att charkuteri, där var den; vår plats i Citta Alta Bergamo!
Middagen den kvällen hamnar absolut på topp två av de godaste middagarna jag någonsin ätit! Vi började med en lokal mozzarella, stor som en knytnäve, som hade " a heart of cream", till det åt vi en otroligt god italiensk lufttorkad skinka. Sedan beställde vi in hemmagjord tortellini, efter det italian meatballs med polenta, och sedan en ostbricka!! Jag tror faktiskst att vi nästan lyckads imponera på innehavaren av stället! Vinet vi drack var ett av de godaste jag någonsin druckit, även det från regionen. Vinerna fanns uppställda på lagerhyllor i restaurangen, och så fick man hjälp med att plocka ut ett som kunde passa, ett jättebra koncept! Så länge rådgivaren är kunnig förstås, men så är det väl alltid? Efter middagen kunde vi rulla hem och puttas i säng, jag kan inte komma ihåg sist jag var så mätt!
Dagen efter vaknade jag nästan lika mätt som jag lagt mig! Jag tackar dock italienarna för den underbara idén med att bara behöva äta färska croissanter, nutella, en liten youghurt, dricka ett glas juice och en cappucino till frukost, det skulle passa mig perfekt varje dag!
Dagen blandades med bergbaneåkning ner till Bergamos nyare stadsdelar, för lite shopping, sightseeing, mer paninins, sötsaker och gott vin! Vid siestatid packade vi oss iväg för att fortsätta äventyren längs Como-sjön. Regnet började strila när vi längs slingriga vägar tog oss upp mot den lilla byn Bellagio. Helt plötsligt kände jag mig mycket nöjd med Panda-bilen, en större bil än så måste vara nästan omöjlig att manövrera på de italienska bergsvägarna, till råga på allt hölls det det dessuotm en stor cykletävling längs vägen, vilket höjde pulsen ytterligare.
Väl framme i Bellagio checkade vi in på Hotel Suisse med utsikt över Comosjön och de omvigande bergen, en utsikt som verklgien är en lisa för själen! Regnet fortsatte att droppa, så vi letade upp en vinbar och beställde in en sen lunch bestående av lufttorkade skinkor, salami, ostar, tortellini och vin, stackars oss... inregnade i en mysig vinbar med världens godaste mat, på tu man hand ;)På kvällen testade vi ytterligare tre pastarätter, och mer vin förstås!
Dagen efter var det hemresedag för mig. Vi lämnade Bellagio i tid, och åkte ner till Como och besökte domen, vilken kyrka! En av min mormors absoluta favoritplatser var Como, så jag passade på att tända några ljus för henne, och andra nära och kära som jag inte har hos mig längre.
Vi hann även med lite shopping till barnen, och besök på ännu en vinbar, innan det var dags att säga adjö på Milanos andra flygplats, Malpensa. Mannen fick stanna i tre hela dagar till (fast då i annat syfte än att bara äta, se sig om, och dricka goda viner), medan jag flög hem till våra efterlängtade kottar! För hur bra man än har det när man är borta, är det så otroligt skönt att komma hem till de små!
Efter den här resan är jag ännu mer förälskad i Italien än jag någosnin varit tidigare. Ibland får jag nästan för mig att jag nog egentligen är designad för att bo där nere. Maträtterna, råvarorna, vinerna (som faktiskt inte nödvändigtvis måste drickas i kopiösa mängder...), klimatet, bergen, sjöarna, naturen (då menar jag kanske inte hiking, utan mer att det är vackert att se på). Norra delarna av Italien kanske inte besöks lika ofta som de södra delarna av oss nordbor, men tänk om, tänk rätt, åk dit! Det tänker jag göra, igen, igen och igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar