Berlin Episode III

Dag tre började lite sömnigt... Efter ett wienerbröd började jag dock kvickna till, och tur var väl det för SWOT-analys och annat skoj stod på dagens schema :) Efter att ha diskuterat diverse kontors-angelägenheter, analyserat byrån och vårt arbete, hade jag, L och M planerat att eventuellt hinna med lite sevärdheter och shopping (det sistnämnda förstås inte för mig, men man kan väl följa med som support i alla fall?).

Tyvärr tog det alldeles för lång tid innan jag lyckades peta i mig någon lunch, så L och M fick se mig från min allra sämsta sida; totalt blodsockerlåg. Jag till och med gnällde på L för att hon var alldeles för pigg, glad, positiv och trevlig, hon passade liksom inte in i min värld just då (förlåt igen för att jag var så sur!!). Vi tog en taxi till Brandenburger Tor, fotograferade och tittade på Tysklands minnesmonument över de judar som avrättades under kriget. Det känns otroligt märkligt att gå runt i kvarteren där nazisterna hade sitt högfäste för bara 70 år sedan, nästan lite otäckt. Efter en stund var vi tvungna att pausa lite från historiens vingslag, och passande nog fanns det en Starbucks i närheten! På Starbucks kan man inte bara dricka kaffe, man kan shoppa fina muggar också :) Jag vet att jag hade lovat köpstopp, men de där muggarna går ju faktiskt inte att få tag på hemma, och jag har haft dem i bakhuvudet ett tag, så det kändes som att de nästan bad om att bli köpta av mig där de stod alldeles ensamma på hyllan, och det blev de!

Efter kaffeinköpet gick vi vidare. Enligt guideboken skulle bunkern där Hitler begick självmord inte ligga så långt bort, så vi letade reda på platsen. Idag är det en lekpark byggd på platsen, och det finns inte något som påminner om vad som hände där i mitten av 40-talet. På vägen dit, längs Wilhelmstrasse, finns det däremot minnestexter och bilder i varje gathörn, som påminner om det som hände under andra världskriget.

Ingen bunker längre



Efter promenaden bestämde vi oss för att försöka hinna med lite shopping också. Vi började i lugnt tempo längs den långa shoppinggatan. L tog med oss in i både Louis Vuitton- och Gucci-buikerna. Jag kände mig lite som en elefant i en porslinsaffär, framför allt när jag missade pallen jag skulle sätta mig på inne hos Gucci, jag hann precis få tillbaka balansen och reda upp situationen, annars hade jag trillat ner på golvet och in i en glasmonter i den lågmälda butiken...

Shoppingen fortsatte sedan inne på Zara, där varken jag eller L någonsin tidigare har hittat något att köpa, men i Berlin, jomenvisst fanns det saker att shoppa där :)! Vi slank även in i en Fossil-butik; och där var den: MIN KLOCKA! Hur kan det kännas så? Att den bara måste vara min? Fast den egentligen inte alls är min, jag hade aldrig sett den förut... I detta ångestfyllda ögonblick (jag fick verkligen inte handla mer nu) trädde en sann vän in och kom med så många logiska, hjälpande shoppingråd som bara en riktig shoppingvän kan, som "jamen, om du köper den där klockan så går det ju jämt upp, eftersom den kostar lika mycket som armbandet jag köpte" och "egentligen är den inte så dyr, min klocka kostar nästan tio gånger mer, så det betyder ju att du har 9/10 kvar att handla för", och då trädde shoppingvän nr 2 in med "men oj! just det, så blir det! undrar vad vi ska handla då när vi får så mycket pengar över??" (härligt att shoppa med så kunniga människor, vi är ju trots allt revisorer, och är i det närmaste experter på ekonomisk rådgivning). Behöver jag tala om att jag i skrivande stund sitter med en ny, rosa klocka på armen?

Sista kvällen i Berlin avslutades även den på en italiensk restaurang, yummie! Vi sammanstrålade med gubbarna och gick igenom vad vi gjort under dagen, de var ganska oförstående inför vår shoppinglogik, men det är klart, man kan väl inte förvänta sig att de ska förstå precis allt, ibland känns det som att de saknar minst en dimension över hur man kan se på saker och ting. Jag tror inte att det är bra att vara för fyrkantig, man måste välkomna annorlunda resonemang, think outside the box! :)

Morgonen efter blev ganska tidig eftersom vi skulle med ett morgonplan till Arlanda. Wienerbröden var slut på frukosten, så det kändes som att det var dags att lämna Berlin för den här gången. I taxin på väg till flygplatsen fick vi även se en skymt av resterna av Berlin-muren, vilket gjorde att resan kändes helt komplett, nu har jag gjort Berlin!