Vilken vecka det har varit! I söndags eftermiddag började jag misstänka att VAB skulle gälla på måndagen för min del. Minstingen hade lite feber och blev helt plötsligt tokprickig, det såg precis ut som att han hade fått röda hund, vilket visserligen hade varit ganska märkligt eftersom han har vaccinerats mot det. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen, och försökte få dem att säga att jag nog kunde lämna honom på dagis ändå på måndag morgon om han var feberfri, och att 38,0 på kvällen knappast borde räknas som feber på en 1-åring, men de gick inte alls på samma linje som jag...
Måndag morgon började alldeles för tidigt eftersom maken skulle iväg till Roosendaal i Holland, och den enda fördelen med VAB (eventuell sovmorgon) försvann i ett nafs! Det var bara att pallra sig upp med två spöken och ett prickbarn, för de sedvanliga vardagsmorgonrutinerna... Sedan fick prickbarnet följa med till jobbet en sväng. Tokigt det där med prickiga barn när man är gräsänka och ändå har ett jobb som bör göras... Om någon ser en prickig revisor inom den närmaste framtiden är sannolikheten stor att det är en kollega till mig ;)
Veckan har alltså bjudit på två dagar gräsänkestatus, en VAB-dag, och sedan en uppsamlingsdag när mannen äntligen kommit hem, då man fixar allt som borde fixats innan men som jag aldrig hinner med; typ handling, tvätt och hjälplig städning. Idag fick även jag en riktig jobbdag, det kändes extremt lyxigt att faktiskt få göra klart något innan man går hem, något som verkar vara stört omöjligt när man bara jobbar 50 %!! 50 % är bara en halvbra lösning (eller halvdålig om man så vill), åtminstone för mig, det blir liksom varken hackat eller malet, jag är varken hemma eller på jobbet, varken mamma eller yrkeskvinna, fast egentligen både och... Jaja, snart är vi i Italien, sedan Thailand, och sedan är det Lucia, jul och nyår, och vips är det januari och 75 % jobb som gäller :) Det tror jag blir en helbra lösning! Då hoppas jag att även minstingen blir så nöjd att han slutar stå och dunka huvudet i klinkergolvet, för det känns inte alls som ett rationellt beteende.
Kvällen har bjudit på paketinslagning och ett glas vin, så nu är vi laddade inför en av årets största dagar i vårt hem, den 8 oktober, dagen då dottern fyller år!
Jag kan inte riktigt låta bli att tänka på hur det kändes för exakt nio år sedan... Vid det här laget hade jag redan missat en halv natts sömn, haft en låååång dag med mycket vankande och många konstiga krämpor, tur att jag inte visste att det var över tolv timmar kvar innan allt var över, eller innan allt egentligen skulle börja, beroende på hur man ser det :) Fast det är klart, hade jag vetat vilken fantastisk människa jag skulle få privilegiet att lära känna och ha som min dotter, hade jag gått igenom samma sak hur många gånger som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar