Martin nappar!

Ja, vad ska jag säga? Kanske lite lagom ödmjukt att "jag måste ha underskattat min egen förmåga"... eller nej, nu var det kanske mer min och Js förmåga tillsammans, och nu får han stå mitt/vårt kast nästan alldeles själv, hmmm, dåligt Maria, dåligt! Fast det borde förstås kunna innebära lite extra reklam år godisfabriken som vi har här i Gävle... Är jag för kryptisk? Ingen som förstår vad jag menar? Då ska jag skriva det i klartext:


MARTIN HUNKEN STENMARCK HAR TACKAT JA TILL IDÉN ATT BESÖKA GODISFABRIKEN I SAMBAND MED LADIES NIGHT!!!!!!


(För er som känner att ni missat något och inte riktigt hänger med i resonemanget rekommenderar jag att kika på inläggen från augusti med rubrikerna "Martin Stenmarck och jag", "Godisregn" och "Bollen är i rullning!".)

Jag har tagit några dagar på mig att smälta nyheten. I fredags, när jag verkligen hade tappat hoppet om att han skulle nappa, plingade det till i inboxen, och där var det äntligen: The e-Mail, som bekräftade att Martin, Brolle och Andreas (samt ca 17 st till från produktionsteamet) faktiskt vill komma och besöka fabriken :) Tanken var från början att jag, och resten av vårt Ladies Night-gäng, på något vis faktiskt skulle få möjlighet att träffa Hunken Himself. MEN (jag skäms när jag skriver detta) jag törs inte, jag bangar! Så nu får J stå där i fabriken och träffa Hunken och hans team, utan mig... Det svider lite, absolut, men min självbevarelsedrift stoppar mig från att försöka glida in i gänget, skaka hand med Hunk-gänget och hänga på en fabriksvisning mitt på blanka eftermiddagen! Mina och Martins möten har tidigare kantats av ett, kanske två, små glas vin, något jag planerar att de ska få fortsätta göra, vi trivs nog bäst då båda två ;)

Fast självklart: skulle någon trycka ett back stage-pass i min hand den 23 oktober skulle jag skydda det med mitt liv!