Tänka sig... så var det dags igen, för den omständliga packningsproceduren! Den här gången har jag en ordentlig utmaning framför mig, jag ska nämligen bara resa med handbagage! Denna ypperliga idé är inte min egen, utan mannens. När jag landar på Arlanda på söndag kväll har jag bara 45 minuter på mig, från det att planet slår landningshjulen i backen, tills dess att jag ska sitta på tåget på väg hem till Gävle. Att lugnt stå och vänta vid bagagebandet blir det alltså inte tal om när jag låtit en affärsresenär boka resan!
En annan aspekt som blir lite annorlunda är den förändrade säkerhetskontrollen angående vätskor. Nu måste jag verkligen tänka till innan jag packar, ännu mer än vanligt, är det verkligen möjligt att göra det? Mannen försökte säga att jag kanske inte måste packa ner schampo, balsam och duschtvål, att de sakerna oftast finns på hotellen. Ja, jag vet att det kan vara så, men det händer lika ofta att det inte är så, och om det är så att produkterna finns, så brukar jag ha tur om de räcker till halva håret, och ibland känns det som att jag lika gärna hade kunnat tvätta håret med tvål... Fast jag kanske skulle våga vara lite crazy den här gången?
Förutom avsaknaden av incheckat bagage, brukar det även vara andra saker som skiljer sig åt när jag reser själv med mannen, mot för vad jag är van vid vid andra resor. En sak är det här med incheckningen, den sköter han helst från sin mobil kvällen innan avresa, så att han kan gå direkt till säkerhetskontrollen. Jag däremot brukar åtminstone använda automaten på flygplatsen, eller som sist, om det inte är kö, checka in the old fashion way, öga mot öga med en riktig människa! Vid det sistnämnda alternativet brukar jag alltid önska att få sitta vid fönstret :) (Hej, jag heter Maria, jag är 32 år, och är fortfarande en flygnörd...)
Efter eventuell incheckning skyndar sig mannen till gaten, eftersom det vore onödigt att vara ute i så god tid att man hann göra något annat på flygplasten, då har det skett en miss i reseplaneringen... Jag däremot tar det gärna lite lugnt, kollar lite i tax freen, känner av alla resevibbar som ligger i luften, och kanske köper lite snax att ha i väskan :) Kanske fikar lite, eller läser en bok. Jag tycker inte heller om att vänta alltför länge, men tycker att det kan vara kul att strosa runt lite på flygplasten.
Väl på flygplanet har jag i bästa fall lyckats få en fönsterplats. Jag brukar sitta och titta lite på folk, kolla vad flygvärdinnorna gör, kanske får man en glimt av cockpit eller kaptenen? (Hej, jag heter Maria, jag är 32 år, och är fortfarande en flygnörd...)Mannen däremot, tar raskt fram en dagstidning, alternativt sluter ögonen och lutar sig bakåt (självklart inte med stolsryggen vid start!). Jag brukar sitta och surra med min resekamrat om allt möjligt. Mannen vill att man ska vara tyst, framför allt om man reser med ett reguljärplan med affärsmän.
Nu ska jag försöka packa så lite vätskor som möjligt, i så små förpackningar som möjligt, sörja de goda italienska vinerna jag inte kommer att kunna ta med hem i handbagaget, visualisera att jag kanske inte får sitta vid fönstret, och så ska jag öva på att vara tyst!
Fast framför allt ska jag tänka på hur fantastiskt roligt det ska bli att få komma iväg på tu man hand med mannen, att det krävs lite packningstänk känns egentligen som ett lyxproblem utan dess like!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar