6-årsdags!

Idag ska Erik skolas in i skolan, eller 6-årsverksamheten. För min del är det ingen större skillnad mellan skolan och "6-års", som bedrivs i samma lokaler som skolan, Eriks klassrum ligger vägg i vägg med klassrummet Ebba som har haft som sitt i både ettan och tvåan, och så bedrivs det någon form av skolverksamhet mellan klockan åtta och elva. I och för sig så finns det ingen utbildad lärare bland sexåringarna, och det är förstås en väsentlig skillnad om man frågar någon inom skolväsendet. För mig som mamma känns det dock som att just det faktumet kvittar just nu, lillkillen ska i alla fall lämnas på skolan bland alla stora barn!

På något vis har skolan känts som Ebbas territorium, hennes plats och hennes grej. Att nu lillebror också ska forslas dit känns lite skumt, hur sjutton ska det gå? Förmodligen alldeles utmärkt, intalar jag mig själv, men när lillkillen i förrgår sa att "jag tänker inte börja i skolan", kände jag att: nä, OK du slipper i år... men det går ju inte! Det var bara att klistra på den lugnande mamma-minen och säga att det "kommer att bli så kuuuul, alla dina kompisar är där och väntar på dig, och Ebba är jätteavis, hon skulle jättegärna vilja gå på 6-års igen". Hmmm, visserligen helt sant, Erik hör till sista gänget som skolas in, så alla hans kompisar är redan där, och han har hittills haft tur, han är en sådan där kille som många barn står och väntar på när han kommer på morgnarna, och Pysselprimadonnan Ebba gillade verkligen att vara på 6-års, men ändå... Kan han verkligen gå i skolan med de där stora barnen? Tur att Ebba och hennes fina kompisar håller till i samma hus, de får väl se efter sina småsyskon om det krisar, funkar det så? Jag vet inte...

Innerst inne vet jag att Erik är helt klar för att börja i skolan. Han var så less på dagis det sista året. Det var inte skoj att vara äldst. Han har börjat läsa lite, kan alla bokstäver, kan ljuda hur bra som helst efter allt harvande hos logopeden, och sitter gärna och knåpar med enklare mattegåtor som han själv hittar på, så visst är han redo. Han har varit min yngsta till bara för ett drygt år sedan, men nu ska jag släppa dagis-Erik, det är dags nu!