Martin Stenmarck och jag

De senaste åren har många av de som känner mig väl gjort sig lustiga över att jag gillar Martin Stenmarck. Jag erkänner villigt att han säkert inte är den mest begåvade sångaren eller musikern, men han har något speciellt! Jag erkänner också gärna att jag faktiskt inte alls gillar all hans musik, men visst finns det en hel del som är bra, jag tycker att han ger ett charmigt och sympatiskt intryck, och var säkert en grym musikalartist!

Jag vet inte varför han har blvit så extremt haussad bland mina kompisar. Kanske beror det på den där gången på invigningen av Läkerol Arena när jag trotsade vakternas förbud, kröp under avspärrningarna (vilt påhejad av kompis Lotta som glatt tjoade "Ni måste släppa fram Maria, hon kan det där med debet och kredit", det var nog därför de såg mellan fingrarna)och sprang fram till Martin Stenmarck, fick en autograf, och gav honom en charmig, flyktig kram... Eller så beror det på den där gången på Rock Off på Åland (då jag faktiskt höll mig på mattan och var helt oskyldig, eftersom jag lovat Linda det), då en tjej före mig i autografkön sa "Martin, du är helt underbar!!", och så såg han MIG djupt in i ögonen och sa "TACK"! (Då skämdes till och med jag.) Eller så beror det på den där gången på Ladies Night i Läkerol Arena då jag lyckades mygla mig fram till scenen, trots att jag inte hade parkettbiljett, och kasta mig runt Martins vader... Ja, inte vet jag :)


Hur som helst så tycker jag att han är tillräckligt bra för att ha tryckt på "gilla-knappen" på hans sida på Facebook, och för ett tag sedan avslöjade han att Zoo är ett av hans topp 3 favoritgodis. Då fick jag en toppenidé! I oktober är det åter dags för Ladies Night i Läkerol Arena (ja, parkettbiljett är fixad och vinet är förbeställt:)), min älskade make jobbar på Leaf som tillverkar Zoo-aporna och har därför tillgång till en mycket trevlig personalbutik där de säljer just aporna i stora plastbyttor, JIPPIIIE! Självklart måste jag ha med mig en bytta med apor! Eller jag kanske slår in dem i celofan istället så att ingen gör sig illa när jag lite graciöst slänger upp dem på scenen...

Jag presenterade idén för maken, men han var inte alls med på noterna... Tur att jag har gjort fabrikschefen till min yngsta sons gudfar, och dessutom namngivit lilleman efter densamme!

Ladies Night, here I come!