Bara lite målning

NY i mitt hjärta


Gosh! Vilken helg! Vi hade planerat att måla barnens allrum. Det verkar enkelt, tänkte jag, vi köper lite vit färg (så kan vi hålla oss till en låg budget dessutom, vit färg = billigt), ett par rollers, och så smackar vi upp färgen på en halv dag, det borde väl gå vägen? NOT! Attans så fel jag hade!

För det första tar det sjukt lång tid bara att röja undan alla saker som måste bort innan man ska måla. I det här rummet hade vi även en hederlig gammal stereo (ja, t o m skivspelare finns...), video, DVD, PS 2 och tjock-TV!! Tänk vilken tid det tog innan alla sladdar hamnat vid rätt apparat, och nya lagerplatser var funna till alla mackapärer som vi inte använt på ett tag och med största sannolikhet aldrig mer kommer att använda... Om vi nu aldrig mer kommer att använda den gigantiska stereon, tjock-TV:n eller videon, finns det egentligen ingen anledning att ha kvar möbeln som är anpassad till alla dessa stora maskiner, alltså åkte även den ut på lagret. (Egentligen är det helt befängt att ha saker på lager som inte har något värde och är way beyond avskrivning, det kliar i mina yrkesfingrar när jag inser hur galet detta är!! Jag försökte självklart få sälja iväg prylarna (till gåvopris) eller utrangera, men de var redan undanstuvade till oigenkännlighet i garaget, så att försöka flytta på dem eller ta en obligatorisk blocket.se-bild var inte att tänka på i nuläget.)

Efter röjning av prylar var det bara maskeringen kvar, men hallå? Hur mycket kan det vara? Det borde gå jättefort, det är ju bara ett litet rum utan några konstigheter! Eller ja, just det, rummet har otroligt nog, trots sina få kvadratmetrar, inte mindre än fem dörrhål och ett fönster som går ända ner till golvet! Ojoj, halva dagen gick åt innan vi ens kom igång! Eller vi och vi... den här gången var det mannens tur att leka målare (sist var det jag), så jag fick äran att ta med mig alla våra tre välartade barn ner på stan, en lördag, första lördagen efter att alla fått lön, en lördag då det var Bondens Marknad, en lördag då HiG verkade ha alla sina nollningar, en lördag som passade bra för möhippor och svensexor. Efter de obligatoriska stoppen BR Leksaker och Karamellagret, samt en sväng in på H&M för snabbshopping av en skinnjacka till mellanbarnet (även om han envisas med att kalla den "jeansjackan") och en cool väst till stortjejen, kände jag att det var en alldeles ypperligt bra idé att leta efter en ny tavla att ha över vår nya soffa. En lönelördag, med tre små barn i släptåg.

Inne på Gallerix blev jag förälskad. Det blev jag visserligen redan 1997 då jag besökte motivet på tavlan, I love NY! Jag hittade tavlan och köpte den! Det spelade ingen roll att den var alldeles för dyr och hade alldeles för skrymmande mått för att vara smidig att transportera hem, för jag var förälskad! Så stod jag där, en lönelördag, med tre små barn, en barnvagn och en 1,5 m lång förälskelse i min hand och tänkte "äh, det löser sig!", och tänk, det gjorde det! Med stor hjälp av de tre barnen (eller åtminstone av de två äldsta) som fick åka rulltrappa i omgångar, sitta extremt obekvämt i bilen på vägen hem med händerna uppsträckta över huvudena för att inte mammas nya förälskelse skulle trasas sönder i bilen.

Så var det där med målningen... Väggen skulle bara målas vit, men så tänkte jag att det kanske blir lite trist, så jag kom på den briljanta idén att vi borde måla ett svart fält, som vi sedan fyller med vita ramar med familjebilder i :) Det blir jättebra! Och vaddå? Ett svart fält, hey! Hur svårt kan det vara? Jag är gift med en man som är mer fyrkantig än vad jag är själv... OMG, ni skulle bara veta hur noggrann man kan vara när man ska måla en rak linje, eller snarare mäta, och sätta maskeringstejpen rätt! Fast rakare ruta har nog aldrig skådats! Oj, så bra det såg ut i morse, då var vi ju klara! Eller?


Väggdekorationer i barnens allrum


Just det! Ny TV-bänk var det som saknades, och så en ny TV. Jag var rörande överens (åtminstone med mig själv) om att barnen skulle få en ny, liten, budgetplatt-TV. Mannen kom hem med en ny mastodont-TV... Till oss! Barnen skulle alltså få den vi haft i vardagsrummet. Ehh, jaha... jag som inte ens tycker det är snyggt med stora TV-apparater, dags att ändra sig. Dagen har sedan gått åt till att bygga TV-möbel, skruva ner den gamla TV:n, skruva upp den på den nya platsen, få den nya TV:n på plats, och sedan lite finlir med mina väggdekorationer (som kanske mest jag, Ebba och Johan tyckte blev lite coola :)).

Puh! Nu har helgen avslutats med thaimat, vitt vin och Cola light. Efter den här helgens utsvävningar kommer vi bara ha råd att äta ris när vi väl kommer till Thailand, så nu får jag lägga kvällens smaker på minnet ;)

Det kanske bästa av allt med hela helgen måste ändå vara att gubbluktsoffan äntligen är såld, och att rumptavlan har fått flytta ut till barnens allrum, och ge sin plats till min nya förälskelse!


Ny plats för rumptavlan, till förmån för min nya förälskelse :)