Den här dagen har börjat sådär... Lilleman fick för sig att det inte allas var skoj att sova i sin säng, så han kom in till min säng redan vid 3-tiden, något jag inte är van vid. Vi är grymt bortskämda med att barnen sover i sina egna sängar. (Eller bortskämda förresten? Det är snarare ett resultat av hårt arbete när de var ganska små, det kostade mig en hel del tålamod och tårar.) Lilleman är inte heller van vid att sova tillsammans med någon annan, däremot att leka, vara vaken, titta på TV eller läsa bok tillsammans med någon annan i sängen, det vet han precis hur man gör, och enligt honom spelar det inte så stor roll vilken tid på dygnet det är... De tidiga morgontimmarna spenderades således tillsammans med en pigg 15-månaders grabb som gärna lekte med mitt hår, pekade ut näsan, munnen, tänderna, ögonen och öronen (och då menar jag inte på honom själv), när han ledsnade på det lekte han "slänga sig åt otippade håll i sängen så att mamma eller pappa måste fånga för att inte toddler ska trilla ner över kanten". Till slut låg han åtminstone stilla, även om han helst vill ha en fot stampande i min rygg, eller en blöjbak i mitt ansikte, för att ligga riktigt bra... Den riktigt morgonen kom nästan som en befrielse!
Efter det vanliga leverpastejsinfernot och saneringen därefter, skjutsade jag Erik till sista inskolningsdagen på fritids. Fåglarna kvittrade, solen sken och ja, jag var på ganska bra humör helt enkelt. Jag tog lilleman i hand (för han känns väldigt liten när man ska lämna honom på skolan), och tog i från tårna med "Skräms du utav tystanden...osv" (Unerbart, Kalle Moreaus), Erik stirrade på mig, han som ALLTID brukar sjunga med, och sa "du måste inte sjunga här mamma!", "nähä, men om jag vill sjunga då?", frågade jag, då svarade han att det inte var OK på skolan "inte ens om jag byter låt och sjunger Martin Stenmarck?" frågade jag då, men inte ens det var OK, det var tydligen inte låten det var fel på, det var jag som var pinsam... Sedan släppte han min hand och drog iväg till sitt klassrum. Definitivt inskolad i skolan, utskolad från dagis och småbarnsåren...
När jag kom hem hade min älskade man låtit bli att slänga kompostpåsen som han burit ut = givit skatorna ett riktigt kalas, och hustrun en del egentid! Kändes sådär halvskoj att vada runt i en singelhög och plocka gammalt hushållsavfall med skatorna kraxande runt huvudet.
När jag kom in efter att plockat undan skatornas kalas frågade jag stortjejen om jag verkligen är pinsam. Hon är väldigt diplomatisk, log sitt aldrig största léende, såg mig djupt in i ögonen och sa "nej då, mamma" nej, jag tänkte väl det, jag som är så smidig och inte tycker om att göra bort mig, men sedan kom det: "inte jämt i alla fall, fast ibland är du faktiskt det, ganska ofta ibland".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar