Igår var det dags att ta ett sista avsked av Daniels farmor Siri. Hon var en helt fantastisk människa som jag, och många andra, beundrade oerhört. Begravningen var jättefin och ljus i sommarvärmen. Många vackra blommor, och många nära och kära som samlats. Prästen, som även hon kände Siri, pratade igenkännande om henne, och en hel rad fin musik spelades och sjöngs. Jag är verkligen hopplös på begravningar! Tycker nästan att någon borde upptäcka mig snart och ge mig ett erbjudande om jobb som professionell gråterska, men det kanske är ett utdöende yrke?
Efter begravningsgudstjänsten gick vi en sväng på kyrkogården och besökte de vackra minneslunderna, det är rofyllt med kyrkogårdar på något vis, tycker jag.
Att Siri inte finns mer känns som att en länk till "förr i tiden" har klippts av. Siri föddes 1918 och växte upp i Stöde utanför Sundsvall. Hon hade varit med om mycket under sin uppväxt, som hon gärna berättade om, men även senare i livet då hon var politiskt aktiv och alltid engagerad i olika samhällsfrågor. Hon brukade berätta om att hon gärna ville utbilda sig till lärarinna när hon var yngre, då skulle hon få lära barn att läsa, skriva och räkna och dessutom få lön, det var det inte många kvinnor som fick på den tiden. Den drömmen gick dock inte i uppfyllelse. Siri fick sex barn, "det var lite skämmigt att få så många barn även på den tiden" brukade hon säga. Siri hade många historier att berätta om hur det var när barnen växte upp; hur hon satt och sydde kläder till kl 12 på natten efter att ha lagt alla barn, för att sedan gå upp och dra igång familjens dag med att ordna frukost till maken Eric redan vid kl 5 på morgnarna. Siri berättade aldrig detta som att det var något jobbigt eller ett problem, jag tror däremot att hon var (med all rätt) stolt över sin familj, och gärna ville förmedla hur det en gång varit. Något som för mig varit mycket värdefullt! Med Siris alla berättelser skulle man antagligen kunna skriva en hel bok!
Jag kommer att sakna henne mycket, hennes berättelser om hur det var förr, diskussioner, hennes självklara sätt och hennes goda råd! Ett speciellt råd/fråga/uppmaning har jag alltid i bakhuvudet (kommentaren fick jag när vi en gång diskuterade det allt smalare kvinnoidealet):
"men du vill väl inte att barnen ska få skavsår när du bär på dem!"
Nej Siri, det vill jag självklart inte, så nu måste jag nog äta en Singoalla!
Word!
SvaraRadera