Gårdagen fick inte det slut jag tänkt mig; en lugn kväll, te, tända ljus, jag & ett skissblock...
Istället hamnade jag i soffan med en förkyld, osovande toddler i knät, framför BB-kliniken på TV. Jag chockade mig själv med att sitta och gråta när jag såg alla förlossningar som visades, jag grät för att jag vet hur ont det kan göra, hur jobbigt det kan kännas, och för vilken härlig lättnadskänsla det är när den lilla bebisen äntligen är ute och allt verkar ha gått bra, jag grät för den där lyckokänslan som kan infinna sig när man ser det lilla knytet för första gången, och jag grät för alla papporna som äntligen fick hålla i sina bebisar för första gången. Men nej, av ett helt gäng med anledningar kommer inte jag att sätta fler barn till världen, jag känner att jag har gjort mitt för att befolka världen!
I morse vaknade även jag med en osnygg förkylning, så himla trist! Dunkande huvudvärk, igentäppt näsa och hals, svidande ögon, nej, jag ska bespara ev läsare fler detaljer. Förkylningen kommer extremt olägligt, vi har ett lite späckat schema i helgen; imorgon blir det tur och retur Katrineholm för att vara med på Daniels farmors begravning som kommer att bli en känslomässig pärs, (hon var en underbar dam som jag kommer att sakna oerhört!), på lördag är vi bjudna på 40-årsfest på Söderhielmska, och på söndag fyller mamma år. Det hade med andra ord varit toppen om hälsan också varit på topp, men man kan inte få allt!
Idag får det bli en hemmadag. Barnvaktsinstruktioner ska skrivas till allt barnvaktande i helgen, kylen måste fyllas, tvätt vikas, klänning lagas, barn tuktas (mitt nya avslappnade svar på barnens tjafsande med varandra förvånade mig själv häromdagen: "säg till när någon blöder...", jag behöver börja jobba snart!) och en massa annat som hör hemmafrulivet till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar